Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
852
eller intill vägar kunna hela grensystem täckas af Xanthoria parielina
eller X. lychnea i stället för den vanliga rikliga-ymniga karaktärs
epifyten Evernia prunastri. Det senare var fallet i ett slånsnår vid
Kvarnbo, nära Upsala, där (19 % 12) som sådana epifvter antecknades:
Evernia prunastri e Physcia adscendens e
Parmelia physodes (L.) e Usnea barbata ß hirta e
Xanthoria lychnea ß polycarpa r—y med frätsår af Hypochnus
centrifiigiis (Lev.) Tusl.
Alléträden, t. ex. Acer, Tilia och Ulnuis, bära på sina stammar
en yppig matta af bl. a. Xanthoria parielina, X. lychnea,
Physcia-arter, Caloplaca-arter, t. ex. C. vitellina. Undersöker man dessa lafvars
bålar, skall man finna, att de mellan och under sina flikar hysa
betydligt med stoft från den nedanför liggande vägen.
Vid en analys af sådana förekomster som de nu meddelade visar
det sig sålunda för det första, om man jämför dem med den
normala lafbeklädnaden på samma träd- och buskslag i exemplar från
samma trakt, lika grofva, lika friställda o. s. v., alt såväl en del
arter saknas som nva tillkommit. Vi ha anledning misstänka,
att dessa nykomlingar äro nitrofila, och om några med ganska stor
säkerhet. De äro nämligen dels identiska med nitrofila lafvar
på sten, hvilkas nitrofili där är lätt att konstatera, enär de ej växa
på sten, som ej genom fågelexkrement eller sloftimprägnation fått
ett extra kväfvetillskott, dels tillhöra de något af de tre släkten,
Xanthoria, Physcia och Caloplaca, hvars arter åtminstone på sten
alltid äro nitrofila.
För det andra visar det sig, att de olika träd- och buskslagen ha
en mycket mer med hvarandra och just genom öfverhandtagande!
af de nämnda arterna öfverensstämmande flora än under normala
förhållanden.
Vid denna senare omständighet skola vi särskildt fästa oss. Det
är sedan länge bekant, att lafvegetationen på träden i våra
storstäder är i hög grad svag och torftig. Det är då af intresse att se,
att de träd, som öfver hufvud taget bära vegetation, förlora sina
normala arter, men bibehålla en del andra, hvilka de icke bära under
normala förhållanden, men hvilka inkomma vid stoftimprägnation.
Nylander fäste tidigt uppmärksamheten vid hithörande fenomen
och har inför Sociéeté Botanique de France den 13 juli 1866 lämnat
en intressant framställning af lafvegetatationen på träd, trävirke
och murar i Paris. Efter hans föredöme ha sedan lämnats flera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
