Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85<>
ning, stormbältet af stormvågornas. Verrucaria maura-formationens
upphörande betecknar den från fjärran ball synliga gränslinjen.
Slormbältet, där vegetationen är koloniartad med Caloplaca
muro-rum nedtill och Xanthoria parielina upptill, adöses, då vegetationen
ej blott sluter sig, utan kastar om till samhällen af i det stora bela
taget inlandsprägel, af den supramarina regionen (Ramalina-bällei,
Warming 1. c.).
Lafvegetationens utbildning i dessa regioner och bälten är
anmärkningsvärdt likartad vid Västerhafvets och det baltiska hafvets
kuster. Först i det senare hafvets skyddade lägen och starkt bräckta
vatten förlora sig de marina typerna.
1 litoralregionen är ingen laf formationsbildande och endast ett
lafsläkle representeradt: Verrucaria1. Några författare dela de
svarta marina Verrucarierna i flere arter (V. halophila, maura,
mu-cosa, striata la o. s. v.). Deichmann-Branth söker, åtminstone 1892,
att göra alla dessa till ståndortsmodifikationer af en enda art, F.
maura (Wahlenb.). Jag följer honom, åtminstone tillsvidare,
härutinnan, men ej, förrän mera öfvertygande bevismaterial
framlagts, då han i denna modifikationsserie äfven indrager den icke
haloiila V. nicjrescens och dess enligt honom lakustrina
modifikationer, t. ex. V. hydrela. Litoralregionen låter utmed stora sträckor
af den norska kusten uppdela sig i ett öfre Peluelia-bälte och två
undre: Fuciis uesiculosus- och F. serratus-bältena. Verrucaria maura
-går ner i de båda första, men ej i det senare bältet, och i
Hilden-brandlia-, Pelvelia- och Fucus uesiculosus-fo r m a t i o n er n a; det är
ganska egendomligt att se 1’. maura- och Hildenbrandtia
rosea-krustorna under hafsytan kämpa med hvarandra som skorplafvarne
på en grålafshäll. I västra Norges yttre skärgård har jag iakttagit
den åtminstone ner till 40 cm. i Fucus uesiculosus-bältet och 50 cm.
under Pelvetici-bältets öfre gräns, däremot ej så djupt i den inre
skärgården, och i Östersjön endast en eller annan cm. ner i
litoralregionen. Troligen står detta i samband med den kraftigare ebben
i den yttre skärgården, hvilken skänker den uttorkning, ljus och
atmosfärisk luft i större utsträckning.
I svallbältet dominerar fullständigt A/aura-forniationen, i hvars
svarta täcke andra växter med undantag af gränszonerna mot de
ofvan- och underliggande bältena endast äro enstaka. Lafvarne äro
stormbältels arter.
Verrucaria mauras beroende, af saltvattensöfversvämningens inten-
1) Segrestctta teptoptera (Nyl.), som uppgifves för denna region, känner jag icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
