Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
879
Caloplaca cerina
» murorum
» pgracea
Caloplaca vitellina
Physcia tenella
Xanthoria parietina.
Från Sibiriens nordkust, Kirkajpia, ger Almqvist, p. 209, följande
vegetationsskildring: »Stora hvalrefben, nedslagna i marken,
träffades ymnigt; på sådana trifdes Lecanora stranxinea, Acarospora
mo-lybdina, Xanthoria lychnea och Physcia civsia: mindre talrikt
funnos Lecideacei. Björnskallar och mindre ben voro täckta af
Ca-loplacæ (cerina, vitellina, elegans), Lecanora■ (subfusca, Hageni),
Phy-sciæ, Xanthoria lychnea jämte Lecideaceer^. Som synes, dominera
nitrofiler.
Men än märkligare är Horan på Popilius, särskildt Popilius tremula.
Aspen har en från våra andra trädslag afvikande lafflora. Dess
hufvudmassa är bildad af arter ur släktena Caloplaca (t. ex. C.
aurantiaca, cerina, pyracea, ferruginea), Physcia (t. ex. Ph.
adscendens, ciliaris, obscura, pulverulenta, pilyrea) och Xanthoria (X.
parietina är kanske aspens speciella karaktärslaf), alla nitrofila släkten.
Det bör dock med styrka framhållas, att det ingalunda är säkert
att kväfvehaltiga föreningar äro de enda betingelserna för
nitrofi-lernas trefnad. Kanske influera vissa salter (jmfr de halofvtiska
lafvarne), glykosider såsom salicin etc. En komperativ analytisk och
mikrokemisk utredning af aspens och andra svenska trädslags
barker skulle vara välkommen.
Vidare tarfvas det analyser af de nitrofila lafvarne själfva.
Innehålla de t. ex. mera ägghviteämnen, särskildt peptoner, än andra
lafvar?
En biologisk hithörande iakttagelse skulle jag vilja anföra. — 1
olika delar af Sverige, kanske mest invid städerna, parasitera
på de större lafvarne, hufvudsakligen på trädstammar, men äfven
på murar, en svamp med flockigt mycelium. Det är Hypochnus
centrifugus (Lkv.) Tusl. I Uppsala är den synnerligen vanlig, och
jag har alltsedan sista delen af 1880-talet haft tillfälle att iakttaga
dess härjningar. Stora fält af stammarne kunna genom dödade lafvar
stå som svartbrända. Svampens bästa tid är höst, vår och vinter
under töväder. Den är omnivor och angriper en mängd lafarter.
Framförallt älskar den, som också Svendsen framhållit, Xanthoria parietina.
Men därnäst är det A’, lychnea, Caloplaca niuroriim (på murar) och
alla P/if/sna-arterna, som den särskildt utväljer. Kanske dessa
nitrofiler innehålla mera kväfveföreningar än de mindre starkt
angripna grannarne Parmelia sulcata, Variolaria etc.?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
