Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
922
älven om R. septentrionalis icke diträknas, på olika substrat företer
sa stora olikheter i sitt allmänna utseende, att man kan misstänka,
det under densamma sammanförts skilda systematiska enheter.
Helt säkert skulle den, som hade framför sig endast de båda i milt
anförda arbete (p. 26) beskrifna formerna 1 och 4 — den förra med
sina upphöjda, tätt hopade apothecier med brungrå, ofta vinkligt
böjd bålkant, växande pä brädtak, gärdesgårdar o. d.; den senare
med sina mera tilltryckta, spridda apothecier med svartgrå, mindre
framstående kant, växande på asp, företrädesvis på halfdöda grenar
— anse dem för skilda arter trots likheten i apotheciernas inre
byggnad och särskildt sporstorleken. Men när f. 2, som äfvenledes
växer på gärdesgårdar, men pä fastare byggda, mera släta stänger,
och därjämte på torra enpinnar, gammal bark o. d., kommer med
i räkningen, visar det sig åtminstone för mig omöjligt att uppdraga
några bestämda gränser. Fortfarande måste jag därför anse dessa
former såsom samhöriga och olikheterna såsom sannolikt
framkallade af substratets olika beskaffenhet. Omfattande iakttagelser i fria
naturen, parade med mikroskopiska och mikrokemiska
undersökningar, leda nog ej sä sällan till en annan uppfattning af arternas
begränsning än granskningen af ett eller annat herbarieexemplar.
I sitt arbete Lichenes prope Pitlekai collecti Stockholm 1909
upptager F. Wainio för Ii. lævigata namnet R. archæa (Ach.) Wainio,
detta pä grund af en undersökning af originalexemplar i Acharii
herbarium. Då sporstorleken hos Acharii Parmelia sophodes y P.
archæa enligt samma författare är 10—20 </. I., 8—10 p cr., är det
nog otvifvelaktigt, att denna hör till R. lævigata, icke till R. turfacea,
dit den förut hänförts såväl af Wainio som af Th. M. Fries. Att
min f. 1 af R. lævigata äfven blifvit befiämnd R. turfacea f. archæa.
bar jag också redan 1895 framhållit. I sina Adjumenta I, p. 153)
beskrifver emellertid Wainio under namn af Lecanora turfacea var.
archæa en laf med en i hög grad växlande sporstorlek 18—32 /j 1.,
10—12 fi cr.. Det ligger nära till hands att antaga, det någon
sammanblandning af två olika arter här föreligger. När han 1909
i ofvannämnda arbete) åt densamma gifver namnet R. orhata (Ach.)
Wainio f. fuscogrisea Wainio, uppger han sporstorleken till 27 — 36
/i, 1., 11—13 p cr. utan att dock på något sätt erinra om den rätt
afvikande uppgiften i Adjumenta. Namnet »archæa» har således
äfven af dem, som haft tillgång till Acharii herbarium, blifvit
användt för olika saker. Lyckligtvis föreligger enligt de nu af
flertalet botanister antagna nomenklaturreglerna icke något skäl att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
