Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
rollen, än att blott vindens mekaniska inflytande varit af
betydelse-Vidare: Kihlman förklarar helt enkelt, att hvarken salt, köld eller
atmosfärsfuktighet, utan deri ofvan antydda uttorkningsprocessen verkar i nämnda
riktning. Mot detta tolkningssätt invänder förf., att förhållandena i alpina
och arktiska regionen absolut ej kunna tänkas generaliserade i så hög
grad, att tillstånd i varmare lågländer blifva med dem entydbara, ty i
senare fallet saknas ju bl. a. en af de två faktorer, som äro orsak till
dvärgväxten, nämligen den frusna marken. Slutligen säger en forskare
(Hanssen), att en af stark vind framkallad förstöring af bladens
ledningsbanor (och däraf förorsakad död hos vissa blad), kan hafva till
följd, att växtens hufvudskott dö bort, och vi få till stånd den
säregna arkitektonik, som utmärker strandkrattvegetationen. En annan
forskare (Devaux) slutligen, anser, att denna är förorsakad af
saltdammet, som dödar bladen å den mot hafvet vända delen af växten.
Författaren ansluter sig härvidlag närmast till Devaux’s åsikt, i det han
antager, alt saltlösningen afsattes å epidermis, (vattnet afdunstar), saltet
uppsuger fuktighet från mesofyllet, uttorkar detta och dödar bladen.
Det är sålunda troligt, att liksom i fjällen spaljertypen och
mångstam-migheten ej uteslutande framkallas af vinden, ej enbart eolisk uttorkning
utbildar den till kusten bundna buskdynen, utan äfven saltet spelar stor
roll, hvilket ju är den enda af atmosfärilerna, som liksom buskdynen
uteslutande förekommer i hafvets närhet.
I ett föregående, här ofvan omnämndt arbete, (Fjällväxter nedanför
skogsgränsen etc.) gjorde författaren ett berömvärdt, om också i en och
annan punkt ensidigt försök, att med norska västkustens (och i Sverige
den bohuslänska) salthalt som utgångspunkt förklara därvarande
förekomster af fjällväxter. I föreliggande afhandling har han nu lagt fram
resultatet af på mikrokemisk väg gjorda bestämningar af relativa
saltmängden i växtorganismen (material från Kullaberg) och dymedels bringat
större klarhet i spörsmålet. — Med talliumsulfat har förf. sålunda
utfällt det i växten förekommande koksaltet såsom talliumklorur (en
metod, beskrifven af Schimper och Palladin). Till växten har saltet
kommit på eolisk väg, resorberats såsom lösning af växternas rötter och
aflagrats i kärlen eller väfnaderna; den såsom talliumklorur utfällda
mängden ger oss en ungefärlig uppfattning af den förhandenvarande
mängden klor.
Då bl. a. warming ocli Massart hafva företagit analyser på koksalt
af marken på olika afstånd från hafvet, hvilka ju borde vara af stort
värde vid bedömandet af klorets betydelse, och dessa båda botanister
kommit till helt olika resultat, hvilket förf. anser bero på den olika
beskaffenheten af det material, de användt, har förf. företagit analys af i
alla hänseenden lämpliga jordprof från Kullen. Resultatet blef, att den.
relativa salthalten på sistnämnda ställe är större 95 m. ö. h. ocli 500 m.
från hafvet än å Warmings hafsstrand; och att 45 m. ö. h. salthalten är
4 gånger så stor som å motsvarande warming-lokal. — Det är
emellertid först såsom lösning saltet har någon betydelse för växten, och förf.
har beräknat, att dettas mängd i förhållande till jordens fuktighetsgrad
å de af honom undersökta lokalerna är fullt tillräcklig (skulle bilda 0,92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
