Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
Polygonum foliosum Lindh. fil. funnen i Japan.
För någon tid sedan inköptes till Botaniska museet i Helsingfors en
större samling växter från Japan. Bland växterna, som till största delen
insamlats af K. Sakurai i Tokyo, fann jag till min öfverraskning ett
vackert exemplar af Polygonum foliosum.
Oaktadt arten, som är ytterst lätt att skilja från såväl P. minus Huds.
som från P. hydropiper L., af hvilka några författare velat anse den som
bastard, ej tidigare varit känd från andra länder än från Finland,
Sverige och Norge, har jag dock alltid trott den vara af ostligt ursprung.
Denna åsikt bekräftas således nu. Det af K. Saicurai i Mama i
provinsen Chimosa strax öster om Tokyo den 17 oktob. 1909 insamlade
exemplaret är fullkomligt typiskt och öfverensstämmer till alla delar
med den i Norden förekommande formen. Exemplaret är högvuxet
såsom de först af mig vid Maren i Borgå insamlade exemplaren. K.
Sakurai har bestämt det af honom insamlade exemplaret till P. minus
Iluds. a subconlinuum Meisn. J. Matsumura upptager formen från Mama
i sin Index plantarum Japonicarum, vol. 2, p. 59 under namn af P.
minus Huds. var. elalior Hohen. Förutom Mama anför Matsumura
Tokio, Aomori, Bittsiu, alla belägna på Nippon och Taipeh på Formosa
såsom fyndorter för P. minus v. elalior. Om alla dessa hänföra sig till
P. foliosum kan jag i brist på exemplar ej uppgifva.
P. foliosum hör synbarligen till den grupp af växter, som äro ni. el.
m. vanliga genom hela norra Asien och hvilka liär i Norden ha några
sällsynta förposter af mycket gammal datum mot väster.
P. foliosum igenkännes mycket lätt från P. minus, hvilken den
onekligen står närmast, genom ett alldeles främmande habitus, betingadt af
de talrika smala bladen och de långt utdragna smala blomställningarna,
borsten i stipelslidornas mynningar äro korta, nötterna äro mycket smärre,
mörkbruna till färgen samt alltid bikonvexa. P. minus har svarta,
betydligt större nötter, som ofta äro 3-kantiga.
Då arten synbarligen har ett stort intresse i växtgeografiskt hänseende,
vore jag särdeles tacksam för uppgifter rörande dess förekomst i Norden
och vänder jag mig sålunda till denna tidskrifts läsare med uppmaning
att insända meddelanden om densamma.
Helsingfors den 28 april 1913.
Dr. Harald Lindberg.
Tvenne sydliga fyndorter för Pedicularis Sceptrum Carolinum.
Sommaren 1910 påträffade undertecknad ofvannämnda växt i några
exemplar vid norra kanten af de vidsträckta kärrängar, som med ett
gemensamt namn kallas Wahlstamossen, belägen på Svedvi allmänning.
Svedvi s:n af Västmanlands län. Sistlidne sommar gjordes ännu ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
