Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
lika körtelskaften, i hvilket fall
paleakanten synes fransad.
Bladskifva intill 1 m. lång och
0,io ra. bred, äggrundt —
triangulärt lansetllik med långt
utdragen spets och 3 gånger
parbla-digt delad. Primärsegmenten äro
samtliga eller med undantag af
det nedersta paret tätt ställda
samt långt och fint tillspetsade.
På det nedersta
primärsegment-paret är det första öfre
sekundärsegmentet i regel kortare än det
följande samt det innersta
nedåt-riktade sekundärsegmentet
par-deladt. Sågtänderna hafva
tillbakaböjd kant.
Sori relativt stora uppträda i
regel äfven på de nedersta
seg-mentparen. Indusium
helbräd-dadt, kantadt med små encelliga
körtlar.
De i rotstocken och
bladskaft-baserna befintliga, intercellulära
körtlarnes subkutikulära sekret
är rent grönt.
Ett på rotstocken och
bladskaftbaserna beredt eterextrakt
är mörkgrönt och afskiljer efter
eterns aflägsnande dels små,
nållika kristaller, dels ända till 3
cm. länga, rektangulära, tunna,
fria eller knippevis förenade
kristallblad (aspidinin, lig. 14).
Dr. dilatata tillhör såväl
låg-som höglandet och uppträder
sällskapligt i vanligen rika
bestånd. Den är utbredd öfver
hela Sverige ända upp i Torne
lappmark.
Bladskifva intill 0,so ni. lång
och 0,24 meter bred, äggrundt
lansettlik, kort tillspetsad och 2
gånger parhladigt delad.
Primär-segmeiilen äro kort tillspetsade,
de två nedersta paren långt
åtskilda och allägsnade från de
öfre. På det nedersta
primär-segmentparet är del första öfre
sekundärsegmentet vanligen
längre än det följande samt det
innersta nedåt riktade
sekundärsegmentet parflikadt. Sågtändernas
kant är icke tillbakaböjd.
Sori små uppträda ej på de
nedersta segmentparen.
Indusium i kanten buktadt, utan
körtlar.
De i rotstocken och
bladskaftbaserna befintliga, intercellulära
körtlarnes subkutikulära sekret
är höggult.
Ett på rotstocken och
bladskaftbaserna beredt eterextrakt är
gulbrunt och afskiljer efter eterns
aflägsnande dels små, nållika, fria
kristaller, dels färglösa och
grågula, till storlek växlande,
sfäriska kristallanhopningar
(albaspi-din och ftauaspidsi/ra, lig. Id).
I)r. spinulosa tillhör låglandet
och aftager i utbredning mot
nordligare delen af Sverige. Den
är af förf. ej anträffad inom Lule
och Torne lappmarker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
