Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
(Nyl.) Th. Fr. (syn. G. stipilata Nvl.). Äfven från en annan lokal,
nämligen inom Sundre Trondhjems amt på Storsylen nära toppen och
således ej långt från svenska gränsen, har Smith i sommar (2ti/7) hemfört
exemplar at arten i fråga.
G. rugifera (Nyl.) Th. Fr. är närmast lik en jättestor G. ey lindrica (L.)
Ach., men skiljer sig från denna art därigenom, att apotheciedisken är
jämn och slät (apothecia non gyrosa). Thallus är tjock samt ofvantill
till färgen grå och i midten försedd med karaktäristiska rynkor och veck;
undersidan är rödhvit—blekgrå och tätt klädd af egendomligt
förgrenade stora libriller. Gomphus är relativt lång och sammansatt af flera
från hvarandra mer eller mindre fullständigt skilda strängar. — De på
Helagsfjället insamlade exemplaren äro stora och kraftigt utvecklade, det
största 15—18 cm. i diameter, och rikligt fruktificerande, de norska
exemplaren äro något mindre.
G. rugifera (Nyl.) Th. Fr. är säkerligen Sveriges sällsyntaste
Gyrophora-art. I Lichenographia Scandinavica (Th. M. Fkies 1871) uppgifves den
blott från Graasiden(fjeldet) (M. N. Blytt), Rondane (J. E. Zetterstedt)
samt Laurgaard (W. Laudkr Lindsay); i B. Lynges förteckning öfver
Norges busk- och bladlafvar (1910) finnas inga andra lokaluppgifter,
hvarför arten i senare tid icke synes vara observerad inom Skandinavien.
Thore C. E. Fries.
Diderma effusum (Schwein.) Morg. och Badhamia rubiginosa
(Chev.) Rost. anträffade i vårt land.
Den 27 och 28 juli d. å. blef jag i tillfälle att besöka det natursköna
Hjälmaresund i Öja socken, Södermanland. En person, som bor i
grannskapet, ingaf mig den förhoppningen, att där borde finnas lämpliga
myxo-mycetlokaler. Det visade sig, att denna förmodan var fullt riktig. I ett
strandsnår nära färjstället funno vi en särdeles rik myxomyccttlora, hvars
förnämsta ingrediens utan tvifvel var Diderma effusum (Schwein.) Morg.,
ny för Sverige.
Den främste kännaren af vår myxomycetflora, docenten Robert Fries
upptager denna art i sin nyligen utgifna afhandling bland de former,
som helt visst torde vara att förvänta i vårt land. Den bildar i regel
utbredda, tillplattade hvita plasmodiokarpier af ett karaktäristiskt
Diderma-yttre, som nedanstående bild söker att återge, och växte i särdeles
förnämt sällskap af Physarum sinuosum (Bull.) Weinm. ex Fr., Physarum
contextum Pers., Craterium minutum (Leers.) Fr. och Diachæa leueopoda
(Bull.) Rost., den senare i otrolig myckenhet både på lefvande och döda
växtdelar, öfverklädande bland annat stora partier af lefvande
grankvistar.
Dessutom förekommo på platsen bland mycket annat smått och godt
flere arter af släktet Didymium Schrad., bland dem D. squamulosiim
(Alb. et Schw.) Fr., äfven i dess plasmodiokarpa form, hos oss förut blott
känd från fjälltrakterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
