- Project Runeberg -  Svensk botanisk tidskrift / Band 7. 1913 /
357

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

357

genden Teilen einen niedrigeren, nieist aber einen um 10—15 %
höheren osmotischen Druck konstatieren als an der Basis», och ban
satter detta i samband med, att vid en växts vissnande spetsarna
alltid hålla sig turgescenta längre än de lägre befintliga delarna.

Da ich überall, wo sich ein Wassertransport in der welkenden
Pflanze beobachten liess, auch ein osmotisches Gefälle nachweisen
oder höchst wahrscheinlich machen konnte, und bei der einzigen
Ausnahme das Welken in umgekehrter Richtung die Annahme, dass
beide Erscheinungen im Zusammenhang von Ursache und Wirkung
stehen, noch bestärkte, ist an den Schlussfolgerungen über die
physikalische Ursache der Wasserbewegung kaum zu zweiflen».
Märkligt är att äfven Dixon (se ofvan) vid sina senaste undersökningar
tycks ha kommit till samma resultat som Hannig, ehuru han ännu
icke ändrat sin teori i öfverensstämmelse därmed. (Dixon and
Atkins 5).

Fitting uttalar i sin här flera gånger citerade afhandling den
åsikten, att rötterna böra ha lika högt eller t. o. m. högre tryck än
bladen. Om Hannigs m. fl:s i föregående stycke omtalade
undersökningar äro tillförlitliga, är denna F:s åsikt ohållbar. Hannig
(19), som ingår på en kritik af F:s afhandling, anser, att de höga
tal, F. fåll på ökenväxternas osmotiska tryck genom att undersöka
bladen, icke äro uttryck för rötter nas vattenuppsugande förmåga.
Denna anmärkning skulle ju äfven gälla mot mina siffror, då jag
vid plasmolyseringen användt mig af bladens epidermis. Men då
de af Hannig funna olikheterna i tryck mellan blad och rol i
allmänhet motsvara högst 0,i gm KN03, kan detla ej inverka på
hufvudresultatet. Ty det synes mig klart, att en växt, som visar ett
oerhördt högt tryck i bladens epidermis, äfven måste ha elt
afsevärdt sådant i rötternas celler. Därtill kommer, att det erbjuder
ojämförligt större svårigheter att undersöka rötterna än att
undersöka bladen, och att man därför gärna väljer de senare, i synnerhet
om det gäller att få så mänga värden som möjligt.

Drabble och Lake (7) anse, att den största nyttan af ett högt
osmotiskt tryck hos xerotila växter ligger just däri, alt bladen ha
detta höga Iryck och därigenom kunna upptaga vatten direkt
utifrån. Denna omständighet skulle vara af stor betydelse, där regnet
faller i så små skurar, att det ej hinner tränga ned till rötterna.
vPlants growing in mountain regions and in other situations
con-ducive to a xerophytic habit are frequently exposed to periods of
drought, during which only slight and transient showers fall—quite

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:01:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svbotan/7/0399.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free