Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376
synes vara ganska allmän i västra Jämtland; jag har äfven insamlat den
på Snasahögen och Yällista samt på ett skogsberg nära Undersåkers kyrka.
Lecidea porphyrospoda har inom Sverige hittills anträffats af P. J
Hellbom på ett par ställen i västra Härjedalen samt af bröderna S. och
K. Almquist på Snasahögen, mellan Handöl och Täljbilfanne. Från
sistnämnda lokalitet härstamma också de utdelade exemplaren, hvilka
insamlades på af snön kullvräkta döda björkar vid ett drifläge strax
nedanför trädgränsen. På liknande plats fann jag den äfven på ett
annat ställe på Snasahögen, nämligen strax väster om Ingelbäcken.
Sannolikt är den icke sällsynt, men den har undgått uppmärksamheten,
då dylika ståndorter te sig långt ifrån lockande för lichenologen.
Lccania alpivaga hade hittills icke insamlats mer än på tre ställen,
nämligen på Flöjfjället vid Tromsö (Th. M. Fries), på St. Midtåkläppen i
Härjedalen (P. J. Hellbom) samt vid Kallsjön i Jämtland (S. Almquist).
Någon uppgift om dess förekomst utom Skandivien är mig ej bekant.
Jag har anträffat den dels vid Handöl, på västra sluttningen af
Tälj-bergets öfversta del, dels på södra och sydvästra sluttningarna af kullarna
mellan Skurdalshöjden och Skurdalsporten nära Storlien. På det senare
stället fanns den mångenstädes på det tunna jordlagret i springorna i
berget, i sällskap med Toninia squalida, Lecidea Berengeriana, Lecidea
decipiens, Rinodina mniaræa m. fi., och uppträdde så ymnigt, att den
kunde erhållas för exsickatverket.
Lecidea lygæa är insamlad nära Kristinebergs zoologiska station i
Bohuslän, där den är en af karaktärslafvarna på mer eller mindre branta
bergväggar. Någon säker uppgift om dess förekomst i Sverige har
hittills icke förelegat; P. J. Hellbom anför den med tvekan såsom funnen
på Tjörn. Acharius sammanblandade den med Rhizocorpon obscuratum
(L. lygtva c obscurata), och att döma efter Th. M. F"ries’ Lichenogr. scand.
finnas inga svenska exemplar i hans herbarium. Enligt beskrifningen
öfverensstämmer med den bohuslänska formen L. Kochiana Hepp var.
lygæa Leight. Om emellertid L. Kochiana icke är till arten skild —
schweiziska exemplar, som jag sett, afvika dock rätt betydligt genom
tjockare och ljusare bål — måste nämnda namn vika för det äldre, af
Acharius gifna.
N:o 361 har på etiketten benämnts Lecidea septentrionalis Th. Fr.
Denna bestämning är emellertid, som jag nyligen funnit, oriktig. Den
utdelade lafven tillhör i stället den närstående L. rufofusca (Anzi) Nyl.
(Jfr Th. M. Fries, Lichenogr. scand. p. 476). Arten är i Norge anträffad
på några ställen i Finnmarken och Nordlanden; inom Sverige är den
förut funnen endast i Lule Lappmark. Mina exemplar äro från
Snasahögen, där den växte ganska sparsamt på döende mossor och andra
vegetabilier på tämligen fuktig lokalitet ett stycke ofvan trädgränsen
något väster om Ingelbäcken.
Lecidea fuscocinerea och Buellia sororia äro utdelade från Värmdön.
Båda förekomma mångenstädes i Stockholmstrakten, men i allmänhet
skäligen sparsamt.
Parmelia inlestiniformis är äfvenledes från Värmdön. Redan 1909
lämnade jag i denna tidskrift en notis rörande förekomsten af denna laf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
