Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38(j
alla de i föregående bastardgeneration erhållna individ, som kunde
fortplantas till F3, voro således konstanta biotvper, d. v. s. nya
Erophila-småarter. År 1911 hade förf. erhållit 66 väl utbildade plantor i F8,
hvilka fördelade sig på 5 olika stammar, alltså i medeltal 13 exemplar
af hvar sort. Detta synes visserligen vara ett väl litet material att stödja
sig på, i synnerhet som förf. just på grund af F3-generationens
egendomliga förhållande drager nog så vidtgående slutsatser. Emellertid visa
resultaten för år 1912, som publicerats i >Beitr. zur Pflanzenzucht»,
samma egendomliga förhållande i F3 och F4. Förf. har nu ett betydligt
större material till sitt förfogande: utom de 5 stammarna från föregående
år erhöllos nämligen 77 nya sådana som resultat af 11 olika
kombinationer. De flesta af dessa nya stammar odlades i ett individantal af omkring
30 exemplar, hvilket antal förf. anser tillräckligt, för att afgöra, om dessa
stammar vore konstanta eller ej. Det visade sig nu också, att de resp.
plantorna i hvarje stam förhöllo sig som homozygoter både i F3 och F4.
Denna anmärkningsvärda konstans kan ej gärna förklaras med tillhjälp
af de mendelska lagarna. Förf. ger därför en annan förklaring, som
emellertid är af hypotetisk natur och förefaller ganska dunkel och
svår-fattlig. Denna teori går ut på, att de förefintliga anlagen (eller generna)
hos en bastard kunna i könscellerna antingen förhålla sig oberoende af
hvarandra och då skiljas åt, eller också kunna de ömsesidigt förändra
hvarandra. I förra fallet inträder mendelsk klyfning, i senare fallet få
vi samma förhållande som hos Erop/i/Za-bastarderna. Förf. betonar
särskildt, att han ej tror på genernas absoluta konstans och oföränderlighet,
utan antager att generna i vissa fall kunna förändra karaktär och på så
sätt nya gener uppstå ur de gamla. Äfven om denna hypotetiska
förklaring ej kan anses som en slutgiltig lösning af frågan, kvarstår dock
som ett faktum, att £ro/)/i(7a-arternas förhållande vid korsningsexperiment
ej f. n. kan förklaras med tillhjälp af de mendelska lagarna. Helt
naturligt ha också Rosens undersökningar tilldragit sig fackmännens
uppmärksamhet och framkallat diskussion. Så har prof. Badr i Berlin visserligen
medgifvit, att resultaten af Bosens undersökningar ej kunna förklaras genom
någon mendelsk lag, åtminstone ej på mendelismens nuvarande stadium;
dock anser Baur, att det ännu ej kan anses fullt klart bevisadt, att ej
någon slags mendel-klyfning föreligger. B. anser, att det individantal,
som förf. användt vid sina experiment, vore något för litet. Han tviflar
därför ännu på, att något principiellt nytt fall föreligger, som ej kan
bringas i samklang med mendelismen.
Det torde emellertid ej vara någon, som tviflar på, att
Erophila-smà-arternas uppkomst i naturen nu kan anses förklarad. Då ingen annan
giltig förklaringsgrund finnes, måste de anses ha uppkommit genom
korsning. Detta står också i full öfverensstämmelse med deras förekomstsätt
och biologiska förhållanden på naturliga lokaler. Förf. betonar till slut,
att det ej kan vara någon mening i att systematiskt beskrifva och ge
nva namn åt Erophilas småarter, då dessa ofta nog synas ha uppstått
genom korsning på samma lokal, där de förekmma i vildt tillstånd.
De måste alltså ha en mycket inskränkt utbredning, och äfven om på
helt olika ställen liknande former kunna påträffas, behöfva dessa ej vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
