Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
: 95
På västra sidan af mynningen till den dalgång, som söder om Vikem
öppnar sig mot Tisaren, utvisade jag några bestånd af Tilia cordata. Efter
anteckningar 1812/5990 utgjordes bestånden af tämligen unga exemplar; ett
af de större mätte vid brösthöjd 70 cm. i omkrets. Vegetationen föröf-
rigt i beståndet utgjordes bl. a. af asp, Betula verrucosa, gran, hassel,
Lonicera Xylosteum, Leontodon hispidus, Oxalis Acetosella (i refloration),
Calamagrostis arundinacea, Polypodium vulgare och Asplenium Tricho-
manes. — I dalbottnen växte i stenstup Impatiens och äfven en grupp af lind.
När vi vandrat uppför vägen ett godt stycke och kommit till en höjd
af 140 m. ö. h., gjorde vi halt för att studera en geologisk företeelse af
en viss vikt för våra resonemang i utvecklingshistorisk vàxtgeografi. Vä-
gen gick här en lång sträcka midt på en jämn plattad ås, som bakom
sig uppdämt en liten lagungöl, »Brunn> kallad, hvars aflopp gick under-
jordiskt direkt genom åsens luckra grus. Fig. 2. Denna ås betecknar
just det senglaciala ishafvets största utbredning och bildar dess högsta
strandvall (SERNANDER 1892 p. 70).
Men vi stego ännu högre och befunno oss snart uppe pä brantens
högsta partii den gamla vackra byn Norra Nyckelhult, med dess storslag-
na utsikt öfver Närke, norrut in i Västmanland, söderut in i Östergöt-
land. Byn har tydligen en gång i tiden lagts i en stor och yppig
löfäng. Nu är det mesta af denna förvandladt till åker eller hage med
inströdda löfängspartier, som vittna om gamla dagars härlighet. De ädla
löfträden gå sakta men säkert undergången till möte. Så antecknade
jag om dem 18 76/7 87:
Eken. Under de sista 50 aren ha 10 jätteträd nedhuggits. En stubbe,
0,5 meter hög, höll 406 cm. i omkrets; tvenne andra resp. 112 och 110
cm. i diameter. I en åker utvisade man platsen för en jätteek, som
hallit 14 alnar i omkrets. Den hade varit ihalig med ett ej stort mer
an fotstjockt skal. I ihaligheten rymdes med lätthet 10 personer, och
en hast kunde vanda sig darinne. En del stubbar hade fatt foryngra
sig genom basalskott. — Af de kvarlefvande matte den största 280 cm.
i omkrets, 1 m. ofvan marken. — I mossen öster om byn hade 10—12
ekstammar anträffats.
Almen. Alla stora trad, som fordom funnits, nu afverkade. Föryng-
ring genom basalskott, som i de betade områdena bildade tata ruggar
kring stubbarna. Pa icke betade områden funnos rakväxta telningar.
Sådana koloniserade äfven berghällar, klädda af ljungmo med asp, oxel
och björk. — Näst asken det vanligaste af de ädla löfträden.
Asken. Vanlig men ung.
Linden. Fätaliga, uteslutande unga exemplar.
Oxeln. Unga kraftiga exemplar.
Vildapeln. Sparsam, ung. Ett stort träd för längesedan nedhugget.
Lönnen. En ung planta, troligen kommande från någon af de vid
gårdarna odlade lönnarne.
Fägelbärsträdet (Prunus avium). Odlades allmänt, ofta som mycket
stora och gamla träd. Från dessa hade nu telningar spridt sig i ängarne.
Aspen och björken spelade en viktig roll. Ängarne antingen betades
eller slogos. I båda fallen samlade sig gärna buskvegetationen i grup-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
