Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
nitivt, huru långt »lichenologiens fader» med de optiska hjälpmedel, som
stodo till buds vid början af 1800-talet, hade lyckats komma i fråga om
lafformernas särskiljande och gruppering. Trots sitt ofullbordade skick
står TH. M. Fries’ Lichenographia scandinavica som ett standardverk,
som ännu flitigt rådfrågas af hvar och en, som sysslar med den euro-
peiska laffloran.» d
hedan tidigt hade FRIES bórjat intressera sig fór naturvetenskapernas
historia i Sverige och särskildt för LINNÉ. Hans första tryckta arbete i
detta ämne, Om några nyligen upptäckta Linnéanska Manuscripter (Przelu-
dia Sponsaliorum Plantarum, Dissertatio Botanica de Planta Sceptro Ca-
rolino dicta, Flora Dalekarlica) återfinnes i det sjunde skandinaviska
naturforskaremötets förhandlingar 1857. Ar 1861 följde i Vetenskapsaka-
demiens Öfversigt Anteckningar rörande en i Paris befintlig Linnéansk
växtsamling. Vid sidan af sina många andra vetenskapliga arbeten och
uppdrag fullföljde han alltid dessa historiska studier, och under de år
han var universitetets rektor offentliggjorde han såsom universitetspro-
gram Naturalhistorien i Sverige intill medlet af 1600-talet samt atta häf-
ten Bidrag till en lefnadsteckning öfver Carl von Linné. Dessa senare
utgåfvos i utvidgadt och omarbetadt skick 1903 under titeln Linné, Lef-
nadsteckning. Det värde, detta monumentalverk äger ej blott för känne-
domen om LINNES lif utan för vår kulturhistoria öfver hufvud taget,
kan knappast öfverskattas. Hela vårt folk står i tacksamhetsskuld till
Fries för denna beundransvärda prestation vid en ålder, då vanliga män-
niskor slagit sig till ro. Och hade han ej gjort detta arbete, så hade
det säkerligen aldrig kunnat utföras på ett sådant sätt, ty han var bland
Sveriges botanister den siste bäraren af den direkta muntliga traditionen
från LINNÉS dagar, den siste, som kunde förstå och för andra tolka det
lif, som ligger bakom de gulnade dokumenten. Äfven sedermera fort-
satte FRIES med rastlös flit sina Linnéforskningar. Till Linné-jubiléet
1907 öfversatte han till svenska eller ombesörjde nya upplagor af flere
Linnéanska verk. Och under de följande åren utgaf han ej mindre än sex
volymer Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné.
FRIES’ sista rent botaniska arbete var en 68 sidor stark uppsats Skan-
dinaviens Iryfflar och tryffelliknande svampar, tryckt i Svensk Bot. Tid-
skrift 1909. I samma årgång af Tidskriften lämnade han ett meddelande
om Betula humilis i Småland. Argängen 1911 innehåller uppsatsen Om
bildningsafvikelser hos Secale cereale, hvari han publicerar några i Upsala-
bibliotekets ägo befintliga gamla teckningar med därtill hörande text.
Det verk, hvarmed han afslutade sin långa och trägna arbetsdag, var
den nya reviderade och med värdefulla kommentarier försedda upplagan
af LiNNÉS Iter Lapponicum, som på grund af den otydliga handstilen och
de många förkortningarna är det mest svårtolkade af alla Linnéanska
manuskript. Företalet är dateradt december 1912 och boken är tryckt i
början af 1913.
En sida af FRIES’ författarskap, som för vårt folk varit af utomordent-
ligt stor betydelse, är hans verksamhet som populärvetenskaplig skrift-
ställare. Såsom sådan har han knappast sin like. Verk sådana som
hans skildringar från Spetsbergen och Grönland, Bilder ur växtvärlden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
