Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
sepissime nudo. Spore (25—)30—40(—45) yp longe, (10—)12—14
(—17) p crasse.
20. Rh. petreum (Wulf.) Mass.
++. Apothecia elevata, margine crasso (mox fere excluso), al-
bido-suffuso. Spore breviores, 20—25(— 28) u longze, 12—14(—16) u
crassa.
21. Rh. calcarium (Weis) Th. Fr. var. pseudospeireum Th. Fr.
1. Rh. chionophilum Th. Fr.
TH. M. Fries, Lichenogr. scand. (1874), p. 612. — Lecidea chionophila
(Th. Fr.) E. WAINIO, Adjumenta. II (1883), p. 123. — MALME, Lich. suec.
exs. fasc. XIV (1913) n. 347.
Allmän pa Snasahógen, ofvan trädgränsen samt i ófversta delen
af skogsbältet (exs. n. 347); äfven vid Storlien och på Täljstens-
berget vid Handöl, däremot ej hemfórd från Vällista. Enligt med-
delande af E. Du Rierz, är den ymnig i de högre regionerna pa
Storsylen. Äfven på Helagsfjället förekommer den flerstädes.
I västra Jämtland synes denna art variera obetydligt och hufvud-
sakligen i fråga om färgen, som stundom är starkt urblekt. I de
hemförda exemplaren visar medullarlagret ingen jodreaktion. Rö-
rande underarten L. chionophiloides Wainio vågar jag ej fälla något
omdöme.
2. Rh. alpicola (Scher.) Flagey.
C. FLAGEY, Lich. de Franche-Comté (1894) p. 489 (Rh. alpicolum). —
— Lecidea alpicola W. NYLANDER, Prodr. Lichenogr. Gall. & Alg. (1857),
p. 142, et Lich. Scand. (1861) p. 247. — Lecidea oreites E. WAINIO, Ad-
jumenta. II (1883, p. 126. — MALME, Lich. suec. exs. fasc. XIV (1913),
n. 348.
Allmän ofvan trädgränsen på Snasahógen (exs. n. 348), Täljstens-
berget, vid Storlien, på Vällista etc.; äfven i barrskogsbältet, t. ex.
mellan Enafors och Snasahógen och på skogsberg nära Undersåkers.
kyrka. Däremot ej hemfórd från de lägre belägna omgifningarna
kring Undersåkers och Hällands järnvägsstationer. Enligt E. Du
RikTz är den allmän på Sylarna äfvensom pa Helagsfjället.
De viktigaste olikheterna mellan denna och föregående art äro
angifna i ofvanstående öfversikt. I fria naturen visa de sig, enligt
min erfarenhet, väl skilda. Att det dröjde så länge, innan de upp-
märksammades, förefaller rätt egendomligt, och kan nog icke för-
klaras annorlunda än därigenom, att man länge betraktade samt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
