Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
paucis. Paraphyses gracilim:e, gelatinam copiosam percurrentes,
connex:, apice neque capitat:e neque distincte clavate.
Enafors, in saxo, in silva clara.
Till det yttre påminner denna art rätt mycket om Rh. polycar-
pum, men apotheciets inre byggnad visar, att den står nära Rh.
grande, från hvilken den dock afviker bland annat genom färgen
och frånvaron af kalireaktion i theciets öfre del. De jämtländska
exemplaren öfverensstämma i allt väsentligt med den af ARNOLD
lämnade beskrifningen, men då jag ej sett af honom bestämda
exemplar, har jag dock ansett nödigt att beskrifva mina, helst som
arten är ny för den skandinaviska halfön. Huruvida den är iden-
tisk med den på Hogland funna Lecidea atrobrunneola Nyl. — W.
NYLANDER, Flora. 1876, p. 239, och i M. BRENNER, Hoglands laf-
var (1885), p. 112 — framgär ej af den mycket knapphändiga be-
skrifningen; skulle emellertid sa vara förhällandet, mäste det ett
år äldre af NvLANDER gifna artnamnet bringas till användning.
16. Rh. distinctum Th. Fr.
TH. M. FRIES, Lichenogr. scand. (1874), p. 625. — Rh. atroalbum (Ach.) F.
ARNOLD, Flora. 1871, p. 148. — MALME, Lich. suec. exs. fasc. I (1897),
n. 15 (St. Malm, Södermanland), fasc. VII (1910), n. 173 (Värmdön, Uppland).
Undersäker, nära kyrkan, pä lerskiffer i sluttning mot söder.
Det är onekligen anmärkningsvärdt, att denna art är så sällsynt
i västra Jämtland. Längre söderut hör den till de vanligaste sten-
lafvarna, och undantagsvis uppträder den äfven på naken ved (t. ex.
gamla gärdesgårdar). Det är en af de första, som visa sig på blot-
tad sten. Visserligen öfverväxes den i allmänhet lätt af andra laf-
var, men håller sig dock länge kvar, där förhållandena äro mindre
gynnsamma, för utvecklingen af bladlafvar eller sådana skorplafvar,
som gärna öfverväxa andra, såsom Lecanora cinerea och Lecidea
fuscoatra. Ymnigt anträffas den därför ofta på stenar och mindre
block vid sjöstränder och i betesmarker, på yngre stenrösen o. d.
Enligt i literaturen tillgängliga uppgifter torde den i allmänhet vara
sällsynt norrut; den är dock enligt Tn. M. Fries funnen vid Tromsö
och enligt P. J. HELLBOM i Öfver Torne.
Det kan ifrågasättas, om icke det af F. ARNOLD, redan förut af
A. v. KREMPELHUBER (men med större omfång), gifna artnamnet
enligt nu gällande nomenklaturregler måste bibehållas. Men LInnÉs
och andra äldre auktorers Lichen atroalbus eller Lecidea atroalba
är föreliggande art icke. ARNOLD har för öfrigt själf påpekat —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
