Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321
Likartad är Isatis tinctoria, hvars nordgräns dock går genom Gästrik-
land.
Af dessa äro Allium Schoenoprasum, Cnidium venosum, Isatis tinctoria,
Silene viscosa och Veronica longifolia sydostliga. Mentha litoralis är blott
känd från Östersjötrakterna. Alopecurus ventricosus är rent östlig och
har med all säkerhet i relativt recent tid vandrat in öfver Åland.
Inalles nå 141 arter, d. v. s. 16,4 % af Stockholmstraktens kärl-
växter, sin nordgräns inom området.
En likartad invandringshistoria som Alopecurus ventricosus ha efter
allt att döma vissa andra östliga arter, som förekomma 1 mellersta
Sverige ochi några fall äfven iöstra Norge (jfr HEINTZE, 1908). Hit höra:
Arabis arenosa Malaxis monophyllos
Campanula patula Potentilla norvegica
Corydalis solida var. australis Ranunculus cassubicus
Geranium bohemicum Trifolium spadiceum.
I det följande är det min afsikt att något närmare gå in på ul-
bredning etc. inom Stockholmstrakten af de arter, som där ha en
nord- eller nordvästgräns. Först är det dock nödvändigt att nämna
nägra ord om de växtsamhällen, där man hufvudsakligen träffar
dylika arter, för att ge någon antydan om de förhållanden, hvarunder
dessa lefva här vid utkanten af sitt utbredningsområde.
Som bekant, kan man ur växtgeografisk synpunkt indela våra
skärgårdar i längszoner (jfr HÄYRÉN 1900). För Stockholmstraktens
vidkommande gestalta dessa sig på följande sätt: Ytterst en trädlös
zon, högst med buskformiga alar och rönnar, därpå en ej öfverallt
utbildad zon med skog af båda björkarterna, al och rönn, inåt be-
gränsad af tallskogens begynnande. Dessa zoner ha sedan länge
utskilts af SERNANDER på hans föreläsningar öfver den skandinaviska
vegetationens historia och på växtbiologiska seminariet, och han har
för gränslinjen användt termen den marina eller maritima skogsgränsen
(jmfr SERNANDER 1912 p. 867), och för den senare zonen termen
den maristoma björkzonen. Så kommer slutligen barrskogszonen.
Insprängda i denna förekomma skogssamhällen af ek och andra
ädla löfträd, hvilka på edafiskt gynnade lokaler, skyddade dal-
gångar o. d., gå lika långt ut som tallskogen (granskog är relativt
sällsynt i skärgården). I Roslagssocknarna Angarn, Österåker, Roslags-
kulla, Riala och Länna upphöra ekskogarna på ett visst afstånd från
kusten; i ett smalt bälte, som i allmänhet sammanfaller med den
egentliga odlade bygdens inre gräns, förekomma sedan enstaka ekar
Svensk Botanisk Tidskrift 1914. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
