Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
343
den vid Storvreten på ett mycket i ögonen fallande ställe, hvilket
jag hvarje sommar passerat åtminstone något tiotal gånger. I som-
ras påträffade jag den sedan på ytterligare tre lokaler i vidt skilda
delar af socknen, af hvilka jag gått förbi en dagligen under alla
år. Detta tyckes åtminstone tyda på att vi för denna växts vid-
kommande måste antaga två till tiden ganska vidt skilda sprid-
ningsperioder. Andra bekanta exempel på en hastig, till synes af
yttre faktorer oberoende spridning äro Scirpus radicans, Cerastium
arvense och Riccia natans.
Det nu sagda synes göra det sannolikt, att växters spridning, då
det är fråga om större områden, i regel sker under ett eller flera
jämförelsevis korta tidsrum. Under denna förutsättning bör man
kunna rätt noga fastställa den tidpunkt, vid hvilken en art invandrat
till Stockholmstrakten, genom att undersöka, huruvida den upphör
att förekomma på öar, uppkomna senare än vid en viss tidpunkt. Att
det är öarnas ålder och ej ståndorternas höjd öfver hafvet, m.a.o.
de senares ålder, som härvid måste tagas i betraktande, inses lätt, om
man betänker, hur stor sannolikheten är för att en växt skall
vandra ned till nyuppkomna lämpliga ståndorter från äldre, högre
belägna sådana på samma 6.
För en växtgeografisk grupp, nämligen de sydliga och särskildt
sydostliga xerothermerna, tror jag mig också ha lyckats göra detta.
Det ojämförligt större flertalet af nyssnämnda grupps arter före-
komma nämligen ej på öar, hvilkas högsta punkter ligga under
Erikssons Håganivå och hvilka sålunda äro yngre än bronsåldern.
Att så skulle vara fallet, såvida ej invandringshistoriska synpunkter
spelade in, torde vara säkert; bland de unga öarna äro många,
t. ex. Ramsmoraö, Skabbholmen, Askarna och Stora Ängsskär, som
tillhöra de växtrikaste och bäst undersökta i hela vår skärgård;
lämpliga ståndorter — törnsnår och soliga bergsskrefvor — finnas
i stor mängd, och hvad särskildt de kalkbundna arterna beträffar,
kunde dessa finna alla förutsättningar för sin trefnad t. ex. på de
kalkrika småöarna i Södra Mörköfjärden. Två typiska kalkväxter,
Hutchinsia petrea och Asplenium Ruta muraria, finnas också på
dessa, men de tillhöra ej den sydosteuropeiska artgruppen — båda
finnas t. ex. ej sällsynt i England.
De arter, som ej anträffats under Håganivån, ehuru de förekomma
på andra skärgårdsöar, äro följande:
Allium vineale Arabis sudetica
(Aquilegia vulgaris) Arctostaphylos uva ursi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
