Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
än 7 km., 30 af de 46 t. o. m. på ett afständ af mindre än
3 km.
Idgranen uppträder i regel i för vinden tämligen skyddade, något
fuktiga dalgångar; den formation, hvari den oftast anträffats, skulle
väl närmast kunna kallas mossig blandskog. Från en typisk id-
granslokal (Hopskär i Möja) har antecknats:
Taxus förekommer i en fuktig dalsänka med riklig Pinus sil-
vestris, strödd Betula odorata och enstaka Prunus Padus, Betula verru-
cosa, Pyrus Malus och Alnus glutinosa i skogsskikten; i fältskikten
ymniga Myrtillus nigra och Vaccinium vilis idea, i bottenskiktet
ymnig Polytrichum commune. Af idgran sågos nio gamla och två
yngre individ; föryngringsplantor kunde ej upptäckas, detta antag-
ligen beroende på att platsen betas af far.»
Af de idgransförekomster, jag besökt, väl ett trettiotal, stå de
ojämförligt flesta denna synnerligen nära. I andra samhällen har
Taxus iakttagits två gånger i löfäng, en gång i starkt huggen löf-
äng med invandrande gran och asp och två gånger i strandsnär;
kand. L. G. ROMELL har observerat idgran ensam bildande träd-
vegetationen på en liten kobbe.
Under normala förhållanden föryngrar sig Taxus ganska rikligt,
åtminstone fullt tillräckligt för att vidmakthålla det nuvarande be-
ståndet. Att den trots detta otvifvelaktigt är stadd i utdöende i
skärgården beror med säkerhet endast på befolkningens åtgöranden;
dels hugges den bort från all betesmark för att ej kreaturen skola
äta af den, hvilket de underligt nog göra trots dess stora giftighet,
dels anses den af någon anledning, kanske dess mörka grönska,
vara synnerligen lämplig för dekorationsändamål — så prydes i
Möja hvarje år hela kyrkan med idgran vid barnens konfirmation.
I en af byarna på Stora Möja har jag sett idgransruskor användas
som dörrmattor.
Idgransförekomsterna i skärgården äro i två hänseenden af stort
intresse. Dels visa de, att då en växt, hvilken har så speciella
betingelser för sin trefnad, som Taxus uppenbarligen har (jfr Ro-
MELL och TEILING 1912), kunnat nå en relativt stor utbredning så-
väl i nutiden som under den atlantiska perioden, dessa två tids-
åldrars klimat ej kunnat vara alltför olika — detta naturligtvis
blott för så vidt man ej antar, att idgranen då uppträdde på ett
väsentligt annorlunda sätt än nu, hvilket man knappt har anled-
ning att göra. Och vidare är Taxus ett alldeles obestridligt exempel
på en växt med två olika spridningsperioder, den första, då den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
