Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390
skrifning, men på arabiska och med växternas namn utförda med detta
språks bokstafstecken, alltså en skäligen mindrevärdig handledning för
en genomsnittssvensk som jag.
Emellertid har denna totala brist på botaniska uppslagsböcker vållat
mig såsom ren amatör stora svårigheter och omöjliggjort artbestämning
af en mångfald af mina förvärf.
Den som rest i norra Persien, har nog i likhet med mig konstaterat
den högst väsentliga skillnad i växtlighet, som härskar inom det område
af 40 mils längd, hvilket skiljer landets norra sjögräns från dess hufvud-
stad.
Uppe emot Kaspiska hafvet är floran synnerligen riklig, af en ögon-
fägnande prakt och omväxling för att i yppighet kulminera i trakten om-
kring Rescht. Men strax därpå är all växtlighet förtvinad och förtorkad;
landskapet blir tröstlöst monotont och ohyggligt fult med dessa nakna
sönderbrända skyhöga berg, som tillsammans bilda Elbourzkedjan, på
ömse sidor om vägen.
Och trakten omkring Teheran är just intet El Dorado för en vän af
Floras rike.
Terrängen närmast omkring hufvudstaden är så förbränd af solen, så
stenhård af brist på fuktighet, att min för öfrigt ganska bastanta spade
bröts af som glas vid första försök att sätta den i jorden. De växter
jag där tog, nästan alla starkt torniga och med taggiga frukter, voro samt-
liga för mig fullkomligt okända. Höjd öfver hafvet 900 meter.
Något längre upp mot Elbourz, i trakten af Shimrän, beläget ej långt
från det genom bibliska historien bekanta Pic Demavend, Persiens högsta
berg, blir vegetationen, om jag så får säga, af en mera angenäm art. Det
är hufvudsakligen från dessa trakter, med en höjd öfver vattenytan af
2,000—3,000 meter, som jag vill meddela efternämnda förteckning, om nu
redaktionen är välvillig att bereda plats för densamma.
Tistlarna — (persiska: tir: ganska talrikt representerade, samtliga
arter, med undantag af Onopordon, för mig okända; Centaurea: 2
arter, okända, talrikt förekommande; Bidens tripartita; Achillea, okänd,
gula blommor, ymnig i hela norra Persien; Matricaria, okänd, mycket
vacker, skuggiga ställen, gärna fuktiga; Senecio, 2 okända; Gnaphalium,
1 okänd, högalpin, 3,500 m.; Tragopogon (pratensis?); Taraxacum, en enda,
okänd, succulent, funnen på 3,500 m. höjd; Hieracium ingen; Sonchus
oleraceus; Lacluca (ej muralis); Lapsana communis, vanlig i trädgårdar;
Cichorium intybus, vanlig i trädgårdar; Valerianella, 1 okänd; Sambucus?;
Galium aparine; G., 1 okänd; Asperula, ej blommande; Myosotis, ett par
arter, vid bergsbäck, 3,500 m. högt; Anchusa officinalis; A. arvensis; af
familjen Asperifoliae (Boraginaceae) dessutom flere okända; Mentha ar-
vensis; M., 1 okänd; Lycopus europaeus, endast blad; Prunella vulgaris?
mycket storväxt; Stachys, 2 okända; Convolvolus arvensis; C., möjligen en
till, okänd; Solanum dulcamara; Hyoscyamus?; Verbascum, 1 okänd;
Scrophularia nodosa; S., 1 okänd; Veronica hederifolia; V. anagallis?;
Plantago major, media, lanceolata; Anagallis, 1 okänd, blå blommor (i
trakten af Rescht); Ranunculus sceleratus; R. arvensis; R. acris; Adonis
autumnalis; Thalictrum flavum; Papaver, mycket vanlig särskildt längs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
