Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
Den statistik, jag senast meddelat, är visserligen allt för ofull-
ständig för att medgifva en matematisk analys af den förut be-
skrifna, på undersökning af ett individ grundade variationskurvan.
Det framgår emellertid otvetydigt, att primäraxlarnas korgar inne-
hålla det största antalet strålblommor (31—35) och tertiäraxlarnas
det minsta (21—24). Hvad beträffar sekundäraxlarna, förefanns hos
dessas korgar, som synes, en mera betydande variationsbredd
(21—34), i det att strålblommornas antal växlade mellan det högre
värde, som erhållits för primäraxlarnas strälblomsantal, och det
lägre, som tertiäraxlarnas visar.
Tillämpas nu dessa slutsatser på ofvan beskrifna fall, så kom-
mer man till den uppfattningen, att kurvan för individets totala
variation i fråga om strålblomsantalet i själfva verket representerar
en summationskurva, uppkommen genom kombination af de tre,
hvilka angifva variationen i berörda hänseende hos primär-, sekundär-
och tertiäraxlarna hvar för sig. Huru de senare kurvorna själfva
äro byggda, kan icke med bestämdhet angifvas, då härför erfordras
elt rikhaltigare empiriskt material än som i detta fall stått till
mitt förfogande.
Som bekant, leder en statistisk undersökning af strålblommornas
numeriska variation inom familjen Compositae i regel till polytoma
kurvor. LupwiG beskrifver dessa på följande sätt (IV, 100): »Die
Variationscurven der Composilen-Randstrahlen haben sämmtlich,
soweit sie bisher bestimmt wurden, die Hauptgipfel bei den Zahlen
des FiBoNAcci 3, 5, 8, 13, 21, 34, 55 etc, sowohl die mo-
nomorphen wie die mit secundären Maximis versehenen. Auch die
secundären Maxima liegen, soweit sie besonders hervorragen, haupt-
sächlich bei diesen Zahlen. Daneben kommen am häufigsten und
allein noch regelmässig die Doppelten und seltener weitere Vielfache
dieser Zahlen vor. . .»’) i
Den kurva, som visar ifrågavarande variation hos det af mig
undersókta Anthemis-individet, har, som ofvan betonats, topp-punkter
vid talen 22, 27, 32, sálunda vid tal, som fólja med intervaller af
5 enheter. Såsom någon Frsonacci-kurva kan den tydligen icke
utan vidare betecknas, men i betraktande af dess egenskap af
summationskurva, får det icke anses otänkbart, att det här endast
’) Se äfven Voscers i litteraturförteckningen anförda uppsats, enligt hvilken
den Lupwıs’ska lagen till sin räckvidd betydligt inskrünkes och i vissa fall torde
få betecknas som definitivt ohållbar.
2
Svensk Botanisk Tidskrift 1915. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
