Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
Fraxinus, Acer negundo c liksom hos Salix och talrika andra lignoser
utvecklas blomställningar axillärt på fjolårets skott (1 och 10).
Men då det hos här ofvan nämnda arter inträffar, att stödjebladen hos
det blombärande årsskottet förvandlas till löfblad och skottet fortlefver
som hufvudaxel för nya årsskott (3, 5, 7, 11, 13), blir inflorescensen i så
måtto af samma typ som hos Fagus, Quercus, Castanea och Rhamnus-
arter, hos hvilka inflorescenserna, efter vanligt uttryckssätt, sitta på
det löpande årets skott. Svagare eller starkare ansatser till denna
utvecklingsform spåras i fallen 2, 4, 6, 8, 12.
Att det här är fråga om en tillbakaskridande metamorfos, framgår
däraf, att i det första fallet bladens differentiering och arbetets fördel-
ning fortskridit längre än i det andra.
Slutligen vill jag anföra en säkerligen ganska ovanlig afvikelse hos
Corylus avellana. Hos denna art är ju den honliga inflorescensen nor-
malt terminal på tämligen korta årsskott, som efter blomningen på sin
nedre del alstra några (ofta 5) välutvecklade löfblad, medan knippen af
blott två blommor äro förlagda inom fjällika stödjeblad på hufvudaxelns
öfre del. Den åsyftade afvikelsen, som iakttogs på ett odladt exemplar
i Palissaderna vid Visby, bestod däri, att ett tvåblommigt knippe fått
sin plats i det öfversta löfbladets axill. Dessa blommor hade alltså ryckt
ned ett godt stycke från skottets florala del, som för öfrigt var byggd
på vanligt sätt. Då busken liksom dess grannar på denna växplats
aldrig plägar alstra frukter, fanns ingen utsikt att kunna följa utveck-
lingen öfver blomningsstadiet.
K. Johansson.
Parmelia intestiniformis (Vill.) Ach. vid Göteborg.
I 1909 års årgång af Sv. Bot. Tidskr. omtalar lektor MALME, att han
funnit Parmelia intestiniformis på Värmdön, och 1913 meddelar HULTING,
att densamma fortfarande växer i Östergötland. I Lichenographia
Scandinavica uppges den för Dalsland och ön Jungfrun. Till denna nord-
liga arts yttersta utposter kunna äfven räknas de två exemplar, jag iakt-
tagit å Ramberget, Hisingen.
Vid genomgående af mitt herbarium fann jag den insamlad därstädes
redan 1909, och den 18 november 1914 gjorde jag ett försök att återfinna
den, hvilket lyckades. Dock torde det ej vara exakt samma lokal. Det
exemplar, jag nu fann, var sterilt liksom det förra, cirka 3 cm. i dia-
meter och växte på en mot nordväst svagt sluttande berghäll med öppet
läge, ungefär 45 m. ö. h. Hällen delvis täckt af svartgrön lågväxt mossa
med inblandad Stereocaulon. Hälften af lafvegetationen utgjordes af
Lecidea neglecta. Dessutom antecknades små exemplar af Gyrophora
pustulata och polyphylla. Vidare Parmelia olivacea och saxatilis, Sphero-
phorus fragilis, Perlusaria corallinoides, Lecidea furvella (rikl.), tenebrosa,
pantherina och fuscoalra, Rhizocarpon geographicum och geminatum,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
