Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inrikespolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
buller icke tillbaka. Påsken gick in, utan att regeringen på minsta sätt kunde utnyttja
sin voteringsseger i andra kammaren.
Samtidigt sprängdes arbetslöshetskommissionen. Statsministern och även
socialministern, ehuru i mindre tillspetsad form, hade under debatterna uttryckligen
tillkännagivit sitt missnöje med arbetslöshetskommissionens behandhng av utredningen
och med dess pohtik över huvud. Svaret kunde inte bh mer än ett. De tvenne
ledamöter av kommissionen, som företrädde det opartiska statsintresset, avgingo, och
regeringen fick i all hast göra en komplettering. Men därmed kunde också en av
förutsättningarna för sammanjämkningsförslagets godtagande betraktas som fallen.
Detta förslag var nämligen till väsentlig del byggt på riksdagens förtroende till just
den gamla arbetslöshetskommissionen under dess förutvarande ledning. När sedan
första kammaren kom till realbehandling av sammanjämkningen, hjälpte det icke, att
hr Branting jämkade på den parlamentariska teori om förtroendevota, som han tidigare
drivit i andra kammaren. Han gjorde nu sammanjämkningens antagande i första
kammaren till kabinettsfråga, men efter en lång debatt fälldes sent på natten det
föreliggande förslaget med 76 röster mot 60. Därmed föll också regeringens dödsdom.
Man avvaktade icke ens den gemensamma voteringen, utan beslöt omedelbart resignera.
Konungen befann sig vid detta tillfälle i Frankrike, och till följd därav uppstod en
tids dröjsmål, under vilket diskussionen gick på olika vägar. Situationen syntes
närmast utpeka två män som blivande ledare, hr Trygger och hr C. G. Ekman. Vid
konungens återkomst fick hr Trygger uppdraget, och sedan försök att bilda en regering
med direkt stöd från flera partier slagit fel, kunde han den 19 april för konungen
framlägga en ministerlista med representanter för riksdagens högerpartier jämte en rad
utomparlamentariska, delvis liberalt färgade namn. Därvid avgav den nye
ministerchefen till statsrådsprotokollet en förklaring, vari han erinrade om sina försök att
vinna samtliga borgerliga partiers medverkan och framhöll att han, sedan dessa
misslyckats, dock hade försökt få till stånd en regering, »som. på grund av sin
sammansättning med skäl kan göra anspråk på att kallas en verkhg riksregering». Som den
nya regeringens viktigaste uppgift betonades en lösning av försvarsfrågan.
Den avgångna ministären hade efterlämnat ett arv i form av avgivna men icke
ännu slutbehandlade propositioner, och till dem hade man först att taga ställning.
Den nya ministären löste dessa frågor på så sätt, att den huvudsakligen rent
expeditions-mässigt tog befattning med dem. Sålunda fick arbetstidslagen passera i den form,
riksdagen lämnade den ifrån sig, och regeringen gjorde icke bruk av sin konstitutionella
rätt att taga tillbaka propositionen eller att avstyrka konungens sanktion på detta
riksdagens beslut. Herr Tr^z-gger ansåg, att hans egna uppgifter väntade vid nästa
riksdag. För att ytterligare befästa sin ställning som riksregering föreslog den nya
ministären ett anslag till de arbetslösa, som skulle sätta arbetslöshetskommissionen i
stånd att efter individuell prövning lämna retroaktiva understöd till vissa arbetslösa.
Redan från början kom dock en stark socialdemokratisk opposition mot regeringen
till synes, knappast dämpad av den Tryggerska ministärens påtagliga önskan att icke
utmana, att utjämna motsatser, som gåve bränsle till agitationen.
Även inom partilivet medförde året betydande förändringar. Sedan många år
hade ju det gamla frisinnade partiet kämpat med inre motsättningar, och efter
förbudsomröstningen slog glöden, som pyrde i partibyggnadens trossbottnar, ut i full låga.
Debatterna kring förbudet blottade oförenliga motsatser, och på dagen nio m.ånader
efter den märkliga 27 augusti kom utlösningen. Vid partimötet den 27 maj genomdrev
majoriteten under hr C. G. Ekmans ledning en resolution för förbudsarbetets bibe-
— 10 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
