Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danmark 1923. Av Anders Diemer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad Färöarna beträffar, är det väl icke så mycket fråga om att bilda en ny
»självständig» stat, utan att låta ögruppen bli förenad med Norge. Men öfolket självt har
mycket delade åsikter på den punkten, och »sambandspartiet» t^^cks vara starkare
än »selvstyrepartiet».
Vad Grönland beträffar, som Norge har fått så stort tycke för, hoppas varje vän
av nordisk sammanhållning att det genom beprövade mäns lugna överläggningar
måtte lyckas helt att bortarbeta den sorgliga split, som denna fråga väckt mellan två
brödrafolk. Det är ju i vår söndrade tid icke tvedräkt utan endräkt som behövs,
och de senaste årens nordiska samarbete på en mångfald områden måste hållas vid liv
och ytterligare stärkas. Dock — icke till varje pris, ty kunna vi från danskt håll efter
grundliga undersökningar och lugnt övervägande icke skönja bättre än att vi ha
rätten på vår sida, då — ja, då stå vi på vår rätt.
Om vi från norr vända blicken mot söder, ha vi här den största frågan för
närvarande, den slesvigska.
Återbördandet till Danmark 1920 — genom fri omröstning — av den norra delen
av Slesvig gav det gamla moderlandet en hård nöt att knäcka. Det har kostat mycket
pengar — på en tid, då pengar äro dyra — och ännu mera arbete.
Och det har arbetats! Men ändå återstår så mycket, förrän allt har bringats i
de rätta gängorna. Främst har det gällt att skapa reda och ordning i alla
förvaltningens olika grenar.
I en landsdel som den ifrågavarande — med en icke alltför lätthanterlig
befolkning — har detta helt naturligt icke gått alldeles utan brytningar. Tiden sedan 1920
har varit som en vårtid med all dess oro och strid. Men — säger Bj. Björnson —
»i den blir somren til».
Och ser jag ut över min vackra hembygd, så har i synnerhet under 1923 mycket
gjorts: det elektriska nätet är spänt över nästan hela landet, usla vägar ha ersatts av
förstklassiga, järnvägarne ha från det bedrövligaste krigstillstånd bragts i det bästa
möjliga skick och nya förbättringar förestå alltjämt. Hamnar ha fördjupats eller
nyanlagts, hedodlingen har tagit fart, stora gods ha utstyekats i småbruk. Lantbruket
har kommit på fötter efter kriget. Folket har fått de präster det ville ha. Men i
synnerhet har det gjort ett duktigt arbete på skolans område, som avtvingat landsmännen
längre norrut i »det gamle land» beundran.
Övergången från mark till krona har varit synnerligen svår. Men nu tycks det
ekonomiska livet i Slesvig ha återfunnit sin jämvikt.
Och till det kulturella livets framgång ha icke blott kyrka och skola bidragit
utan också t. ex. ett från grunden nyordnat biblioteksväsende, där ett stort frivilligt
arbete gjorts. Aabenraa har sen gammalt haft det bäst ställt på detta område, men.
i det nya biskopssätet Haderslev vill man icke stå A. tillbaka; biblioteket där äger
nu en 5 våningsbyggnad i stadens mitt.
Men i S0nderjylland bo danskar och tyskar dörr vid dörr. Dansk styrelse ger
tyskarna full frihet på alla områden. De få ha sina egna skolor, sina lärare och
präster med lön (eller understöd) av danska staten.
Vi danskar önska bara, att våra landsmän söder om den nya gränsen finge
motsvarande frihet och rättigheter av de tyska myndigheterna.
— 168 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
