Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland 1923. Av Pehr Norrmén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finland 1923.
Av Pehr Norrmén.
Finlands regering:
K a 11 i o, K., statsminister.
Vennola, J. H., utrikesminister.
S o p a n e n, E. W., justitieminister.
N e n o n e n, V. P., försvarsminister.
R y t i, R., finansminister, i december
tillkännagivit demission under januari 1924.
Liakka, N., undervisningsminister.
Sun il a, J., jordbruksminister.
Hiukkanen, J., biträdande
jordbruksminister.
P u 11 i n e n, E., kommunikationsminister.
M a n t e r e, O., socialminister.
A h o, A., handelsminister.
J o u k a h a i n e n. V., inrikesminister.
O
Aret 1923 har i Finland karakteriserats av en lugn och ostörd inre utveckling,
vilken endast sällan avbrutits av större händelser. Genom riksdagsvalen
sommaren 1922 hade en stark borgerlig majoritet tryggats i enkammaren, i det att
de borgerliga partierna besatte 120 platser av 200, och även numer är förskjutningarna
mellan partierna inbördes hade markerat en utpräglad strömkantring i
samhällsbevarande riktning. Högern gjorde betydande vinster på centerns bekostnad, och
högersocialisterna slogo vid valen eftertryckligt kommunisterna, besättande 53 platser,
medan de sistnämnda endast erhöllo 23. Trots det för centern ogynnsamma
valresultatet tillsattes i november en ny centerregering med herr Kallio som statsminister,
vilken regering fungerat under hela året 1923. Dess politik har genomgående präglats
av en moderation och försiktighet, som varit ägnade att dämpa partihdelserna i landet
och befordra den inre utvecklingen.
I vilken grad den tidigare skarpa motsättningen mellan höger och center i Finland
i själva verket genom regeringens återhållsamma politik förlorat i betydelse, framgick
redan på våren 1923 av den lätthet, varmed en hotande ny konflikt inom
skyddskårsorganisationen avvecklades. Den i mars inlämnade samtliga officerare inom
Helsingfors skyddskår avskedsansökan, emedan skyddskårernas huvudstab vägrat
att till chef för kåren å nyo utnämna general v. Gerich, vilken under den stora
skyddskårskonflikten 1921 hade avlägsnats från sin post av centerministären Vennola. Sedan
en inom kåren företagen provomröstning emellertid visat, att den Gerichska
kandidaturen numera uppbars blott av en obetydlig majoritet, återtog befälet sin
avskedsansökan och den elakartade konflikten avvecklades genom att överstelöjtnant
Österman den 30 mars utnämndes till chef för Helsingfors skyddskår.
Har den inre politiken i Finland sålunda gått i avspänningens tecken, har i stället
landets relationer till Ryssland tidtals varit ganska bekymmersamma.
Visserligen har efter långvariga och svåra underhandlingar en del av Dorpatfredens
bestämmelser äntligen kunnat förverkligas, i det att avtalet om utväxling av rörlig
järnvägsmateriel och om ordningens upprätthållande på Finska viken
samt Ishavsfisket undertecknats (24 april, 19 juh och 20 aug.), varjämte den s. k.
Nevakonventionen om trävaruskeppningarna från Ladoga bragts i hamn (5 juni),
men å andra sidan ha även svåra nya konflikt ämnen uppträtt. Den 7 juni måste den
ryska militärattachén i Helsingfors på finländska regeringens anhållan lämna landet,
såsom svårt komprometterad i en spionageaffär — stöld av militära dokument —
som upptäckts i finländska krigsministeriet — en affär som för övrigt indirekt även
kostade försvarsminister Julander hans plats {22 juni).
— 174 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
