Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rundradio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma avstånd. Vid trådtelefoneringen kommer sålunda en mycket stor del av den
avsända ljudenergien fram till den hörandes telefonapparat under det att vid rundradion
mottagningsapparaterna kunna få nöja sig med att uppfånga blott en biljondel av den energi
avsändningsstationerna utsända åt alla väderstreck. För att över huvud taget kunna
åstadkomma något hörbart i rundradiomottagare på större avstånd ha rundradiostationerna
en avsändningseffekt som är miljoner gånger större än den som användes vid den vanliga
trådtelefoneringen, vartill kommer att radiomottagningsapparaterna göras vida känsligare
än mottagningsanordningar för trådtelefoni. Det ligger egentligen intet underbart i att en
rundradiostation i Stockholm med en avsändningseffekt av exempelvis 1 1/2 kilowatt eller
c:a 2 hästkrafter kan bli hörd med en mottagare av enklaste slag i Södertälje, ty om det
funnes en person i huvudstaden som vore i stånd att tala med en »styrka» hos ljudvågorna
av 2 hkr. (motsvarande betydligt mer än hela Stockholms befolknings sammanlagda
röstresurser), skulle han säkert kunna göra sig hörd i Södertälje direkt genom luften utan några
extra anordningar.
Vid en enkel anordning för telefonering med tråd flyter ständigt en likström från ett
elektriskt batteri genom de båda trådarna mellan den talandes mikrofon och den hörandes
hörtelefon. Då ljudvågorna från stämbanden och munnen träffa avsändningsmikrofonen,
ändrar denna styrkan hos likströmmen i takt med ljudsvängningarna, varefter hörtelefonen
framför den hörandes öra omsätter dessa strömvariationer till ljud, som överensstämma med
dem som lämna den talandes mun. Vid rundradion går det i stort sett till på samma sätt,
men med den skillnaden att likströmmen genom telefonledningen ersatts med vågor av
elektrisk och magnetisk natur, som ständigt strömma från avsändaren ut i rymden. Dessa
elektromagnetiska radiovågor fortplanta sig icke genom luften som de vanliga ljudvågorna
utan genom etern — en benämning på det okända och oförnimbara medium, som finnes
kvar i en rymd sedan all fast, flytande och gasformig materia borttagits därifrån.
Radiovågorna äro besläktade med ljus- och värmevågorna, som även ha sitt säte i etern. Etern
utgör inom radion ersättningen för den vanliga telefonens trådlinjer och en radiosändare
inkopplas till denna eter genom en antenn bestående av en eller flera kortare metalltrådar,
som uppspänts på någon höjd över marken. Radiosändaren får ett »grepp» på etern mellan
antennen och jorden och förmår därigenom bringa etern i vågor.
Antalet sådana elektromagnetiska radiovågor, som per sekund utsändas från en
radiostation, hålles noga konstant och uppgår vanligen till 100,000 à i miljon. Radiovågorna
röra sig i likhet med ljus- och värmevågorna framåt genom etern med en hastighet av 300,000
km. i sekunden eller tillryggalägga ett avstånd lika med det mellan jorden och månen på
något över en sekund. Om en radiostation, som per sekund utsänder exempelvis 100,000
vågor, plötsligt stoppar efter att ha varit i gång under en sekund, har i samma ögonblick
den första utsända vågen hunnit till ett avstånd av 300,000 km. från sändarstationen under
det att den sista vågen just lämnat denna. De övriga av de under sekunden utsända 100,000
vågorna äro i detta ögonblick jämnt fördelade över hela den 300,000 km. långa sträckan
och upptaga således var och en ett vägstycke av 300,000 : 100,000 km. = 3 km. eller 3,000
meter. Denna sträcka kallas våglängd. Rundradiostationernas våglängder ligga vanligen
mellan 300 och 5,000 meter.
På en rundradiostation finnes en mikrofon, som reglerar de utsända vågornas styrka
i takt med ljudsvängningarna på samma sätt som likströmmens styrka varieras i den
vanliga trådtelefonen, då det talas i dess mikrofon. I en rundradiomottagare återges genom
de utsända ljuden i en hörtelefon variationerna i rundradiovågornas styrka.
Mottagaren inkopplas till etern (eller det medium i vilket radiovågorna gå) genom en
antenn och de av denna uppfångade radiovågorna få inverka på mottagaren, som inkopplas
mellan antennen och en ledning ned till fuktigt djup. En mottagares viktigaste delar
utgöras av kondensatorer och spolar. Genom att förändra dessa kan åstadkommas att
mottagaren inställes så att en viss station med en viss våglängd höres under det att andra lika
starka stationer på andra våglängder ej störa. Detta har en motsvarighet i det kända
förhållandet, att en sträng i ett musikinstrumet ljuder eller råkar i resonnans, då den träffas
av ljudvågor, som ha samma ton som strängen själv ger ifrån sig, då man knäpper på den.
Om mottagarens spolar och kondensatorer inställas så att den vid exempelvis en stöt från en
elektrisk gnista råkar i svängning i samma takt som de vågor ha, som skola mottagas, blir
den känslig för dessa senare och bringas av dem i svängningar, vilkas styrka jämförelsevis
noggrant varierar med de ankommande radiovågornas. En mottagares svängningstakt kan
ändras med hjälp av kondensatorerna och spolarna liksom en strängs ton eller
svängningstal godtyckligt kan ändras genom att ändra spändheten eller grovleken hos strängen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>