Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvarsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Försvarsfrågan.
Att nedrustningens förverkligande skulle bli huvudfrågan vid 1925 års riksdag,
yL-\ var självfallet. Erfarenheterna från föregående års behandling av
försvars-^ ^frågan utvisade, att klyftan emellan de folkfrisinnade och regeringspartiet
härvidlag icke var större än att den med lätthet kunde överbryggas. Vid den tredje
Branting-ska regeringens första konselj angav också statsminister Branting såsom dess »första
uppgift att åvägabringa en lösning av försvarsfrågan, som svarar mot den i valet
uttryckta folkmeningen». När han samtidigt talade om, att detta innebar en
»minskning av de militära rustningarna inom gränserna för de stora partiernas praktiska
program», var det tydligt, att han var förvissad om hjälp av det folkfrisinnade partiet.
Det råder intet tvivel om att regeringen också redan tidigt sökte vinna hr Ekmans
anslutning till en gemensam linje, som sedan kunde komma till uttryck i
regeringspropositionen. Dessa försök avvisades dock av de frisinnade, och regeringen måste
alltså gripa sig verket an utan några förhandsutfästelser från dessas sida.
Denna omständighet tryckte, som väntat var, sin prägel på propositionsarbetet,
vilket emellertid fortskred med sådan fart, att K. M:t i statsråd den 20 februari kunde
fatta beslut om att för riksdagen framlägga förslag angående försvarsväsendets
ordnande och om ny värnpliktslag. Den 28 februari framlades de kungliga propositionerna
för riksdagen. De gåvo ett tydligt intryck av att ha tillkommit såsom resultat av en
partitaktisk avvägning, och i sitt yttrande till statsrådsprotokollet nödgades också
statsministern påpeka, att regeringen funnit sig böra gå utöver det mått av
försvarsanstalter, som 1924 års försvarsutskott föreslagit, och att sålunda överskrida vad en
stor del av vårt folk funne rimligt, men att detta skett i förhoppning att andra grupper
skulle reducera sina tidigare önskemål. Genom sådana ömsesidiga eftergifter ville
regeringen vinna en bred och fast folkmening såsom underlag för den nya
försvarsordningen.
Propositionen anslöt sig också ifråga om organisationens ram till det förslag
om en indelning av armén på fyra arméfördelningar samt Övre Norrlands och
Gotlands trupper, som de frisinnade omfattat såväl i försvarsrevisionen som i 1924
års försvarsutskott. Årskontingenten till linjetjänst uttagna värnpliktiga vid hären
föreslogs till 20,858, under det att 10,500 vapenföra skulle tilldelas
ersättningsreserven för fullgörande av handräcknings tjänst. Utbildningstiden för infanteriet,
trängen och intendenturtrupperna föreslogs till 140 dagar samt för övriga truppslag
och marinen till 200 dagar. Sistnämnda dagantal skulle även gälla för till
underbefäl eller fackmän uttagna. För studenter och likställda föreslogs en
tjänstgöringstid om 260 dagar.
Samtidigt som alltså organisationens yttre ram vidgats i förhållande till den
föregående socialdemokratiska ståndpunkten, hade emellertid företagits en
ytterligare beskärning ifråga om de enskilda truppförbandens inre organisation, särskilt
vid infanteriet och artilleriet. Några särskilda truppförband för kustfästningarnas
förseende med infanteribesättning upptogos icke, utan i detta avseende följdes i stort
sett samma anordning som i 1924 års proposition. Icke heller räknade propositionen
med något självständigt kavalleri.
För flottan upptogs för de närmaste budgetåren ett årligt nybyggnadsanslag
om 7,1 milj. kronor, medan för den framtida ersättningsbyggnaden förordades en
— SI —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
