Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biologiska nyheter. Av professor I. Broman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och nerver samt glädje, sorg och smärta ungefär som en människa eller åtminstone
såsom ett djur. Mången trohjärtad antivivisektionist torde efter läsningen av denna
notis ha känt samvetskval, emedan han begått grymheten att klippa sina
hagtorns-häckar eller att beskära sina fruktträd! — I sanningens intresse måste man emellertid
förneka det mesta av notisens uppgifter. Men de undersökningar, på vilka den
hän-syftar, förfalla dock synnerligen intressanta och väl värda att i oförvanskat skick komma
till en allmännare kännedom.
Såsom P o po f sky redan i augustinumret av tidskriften »Der Naturforscher»
omnämnt, gälla Bose’s undersökningar i första hand det gamla problemet om orsakerna
till saftstigningen inom växterna.
En tid trodde man, att denna kom till stånd enbart på grund av rent fysikaliska
krafter (såsom osmos, kapillarkraft, avdunstning från bladen + vattenpelarnas kohäsion
inom växten). Men man har sedan kommit till insikt om, att dessa krafter ej ensamma
kunna förklara den ibland mycket snabba växtsaftstigningen; och man har därför
frågat sig, om icke denna till stor del kunde bero på de levande växtcellernas
verksamhet.
Det är på denna fråga, som Boses undersökningar giva ett positivt svar. Med
sina känsliga apparater har han hos växterna lyckats påvisa existensen av pulserande
celler, som bilda ett sammanhängande cellager i barkens innersta del från rötterna ända
upp till bladen. Var och en av dessa pulserande växtceller arbetar ungefär som en
gummibollspruta, som vid sin förminskning pumpar ut och vid sin förstoring åter
pumpar in den vätska, som finns i dess närhet.. Den ifrågavarande cellpulsationen
är i regel så obetydlig och så långsam, att den ej direkt kan ses. Hos på olika höjd
liggande celler sker den på olika tider, så att de ovanför belägna cellerna pumpa in, när
de nedanför belägna pumpa ut. Tack vare dessa cellpumpar pumpas alltså vattnet
från rötterna upp i bladen, där liknande pulserande celler aktivt pressa ut vattnet.
Av särskilt intresse är, att denna vattentransport vid behov kan starkt ökas
genom ökning av cellpulsationernas både storlek och frekvens. Retningen till en sådan
pulsationsförstoring kan utgå dels från rottrådarna (vid ökad vattentillförsel) dels
från bladen (t. ex. vid belysning). Från rottrådarna resp. från bladen överföres
retningen till de pulserande cellerna via bastfibrer, som sålunda tjänstgöra såsom ett
slags nerver. Men icke blott retningar som leda till ökad vattenpumpning, utan även
sådana, som föranleda minskad pumpning, ledas av dessa fibrer från särskilt känsliga
celler, sinnesceller, i rottrådar resp. blad till pumpcell-lagret, så att växten, när den
utsättes för torka, starkt solljus samt abnormt hög temperatur, kan minska
saftströmmen och spara på sitt vattenförråd.
Bekräftas dessa undersökningsresultat, har sålunda icke blott problemet om
växtsaftstigningen blivit i huvudsak löst, utan även en synnerligen viktig reflexmekanism
för den rationella regleringen av växtens saftström blivit upptäckt.
Det bekvämaste sättet för en förut obekant anatom att i hast nå världsrykte är
att befinna sig i närheten av ett ställe, där vid djupgrävningar människohknande
skelettrester påträffas. Beskriver han sedan dessa skelettdelar under framhävande
av, att vi här sannolikt stå inför rester av »den saknade mellanlänken» mellan
människan och apan, så slår det knappast fel, att hela världens tidningspress ombesörjer
ryktbarheten.
— iio —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
