Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetsmarknad och lönestrider. Av redaktör Th. Swedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
out träda i kraft samma dag, därest icke uppgörelse dessförinnan träffats.
Ifrågavarande konflikter kunde sålunda lösas var för sig oberoende av övriga.
Nu förordnade K. M:t en särskild förlikningskommission med minister Elmquist
som ordförande. Kommissionens första uppgift blev att utverka uppskov med
lockoutens verkställande. Sedan den lyckats träffa uppgörelse inom en del mera periferiska
konflikter, såsom vid konfektyrfabrikerna, vid exportsnickerierna, vid gummifabriken
i Viskafors och vid flottningsföretagen, framlade kommissionen den 2 mars ett
medlingsförslag, i huvudsak gående ut på status quo. Arbetsgivarpartens svar blev i
stort sett godkännande, medan arbetarnas voro mer eller mindre avvisande.
Efter att på kommissionens hemställan två gånger ha uppskjutit storlockouten,
lät Svenska arbetsgivarföreningen densamma nu gå i verkställighet den 16 mars.
Lockouten blev emellertid icke långvarig. Förlikningskommissionens förnyade
försök kröntes med sådan framgång, att förhandlingarna redan den 27 mars ledde
till uppgörelse över hela linjen, och på de flesta arbetsplatser igångsattes arbetet
den 30 mars. De träffade uppgörelserna inneburo, i vad de berörde fabriksindustrier,
i stort sett prolongation av förutvarande avtal med undantag för pappersbruken, där
ett lönetillägg av 3 öre för varje arbetad timme bestämdes att utgå utöver det gamla
avtalets löner. Inom porslinsindustrien vidtogos detalj justeringar av ackorden samt
vid en fabrik 4 proc. nedsättning. För elektriska installationsfacket och
rörledningsbranschen medförde uppgörelsen höjningar på såväl timlöner som ackordspriser.
Inom stuverifacket och närstående grenar (kolfirmor och brädgårdar) höjdes
timlönerna å flertalet platser med 10 öre.
Om man undantager denna stora kraftmätning, var det under året jämförelsevis
lugnt på arbetsplatserna. I början av april utbrast visserligen öppen konfhkt inom
rederinäringen. En särskilt tillsatt förlikningskommission lyckades dock snart få
till stånd en uppgörelse, som i huvudsak blev en prolongation av föregående års avtal.
Under sommaren inträffade i Uppland och Södertörn den med hänsyn till utbredning
och tidslängd mest betydande skördestrejk, som förekommit i vårt land. Konfliktens
orsak var huvudsakligen lönetvist och beroende på den egendomliga dualismen inom
lantarbetarrörelsen. Upplands lantarbetarförbund hade på nyåret förkastat ett av då
sittande förlikningskommission framlagt förslag till löneavtal, som i allt väsentligt
var likalydande med i övriga jordbrukarlandskap av Svenska lantarbetarförbundet
godkända avtal, och krävde förhöjning av lönerna. Utveckhngen och utgången av
denna strejk, som till en början torde ha berört omkring 170 egendomar med över
25,000 hektar jord och 3,000 arbetare, var rätt egendomlig. Åtskilliga arbetsgivare
uppgåvo striden, föllo till föga och träffade separatuppgörelser med arbetarna. Vid
en vanlig strejk är bristande sammanhållning på arbetsgivarsidan natu.rligtvis till
favör för arbetarna, men vid denna lantarbetarstrejk verkade den rakt motsatt.
Stridens utgång hängde nämligen helt och hållet på de organiserade arbetsgivarnas förmåga
att uppställa frivillig arbetskraft. Genom de separata uppgörelserna blev det
ungefär 1,000 mindre strejkande arbetare att ersätta, och tack vare denna minskade
efterfrågan räckte det disponibla antalet arbetsvilliga till att bärga skörden på ett i
allmänhet tillfredsställande sätt. Härmed var striden faktiskt avgjord. Detta syntes
emellertid strejkledningen ej ha insett utan var nog oförsiktig att avvisa ett
medlingsförslag, upptagande en del fördelar, med påföljd att den några dagar senare tvingades
att godkänna det för arbetarna åtskilligt ofördelaktigare erbjudande, som
arbetsgivarna framlagt redan på nyåret.
De största framgångarna hade emellertid kommunalarbetarna att anteckna.
— 134 —■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
