- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Tredje årgången (händelserna 1925) /
246

(1924-1963)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sam Clason †

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sam Cl ason. Riksarkivarien, förutvarande statsrådet Sam Clason avled lördagen den 19 december efter endast en dags sjukdom i en ålder av 58 år. Några dagar tidigare hade C. återkommit från en färd till Moskva, där han i statsarkivet bedrivit intensiva forskningar, av vilka han själv väntade sig stora resultat. Vid hans bortgång skrev docenten Nils Ahnlund om honom bl. a. följande i Svenskå Dagbladet: Sam Clason har inom skilda områden av hävdaforskningen inlagt förtjänster, som i hans egen anda, främmande för allt prål, kanske bäst kännetecknas med det enkla men innehållstunga ordet varaktiga.--------------------------------------------------- Hans uppfattningar ha i vissa stycken rönt motsägelser, och möjligt är, att de ej i allo kunna vidhållas; vad som återstår blir dock tillräckligt mycket för att styrka det vitsordet, att han fullgjort ett verkligt röjningsarbete. Hos Sam Clason hade historikern ingått ett innerligt förbund med arkivmannen. Han ägde en om slagrutan påminnande gåva att framdraga det förlorade eller förbisedda: särskilt erinrar man sig hans märkliga fynd av Stockholms stad tänkeböcker från senare medeltid. Som riksarkivets chef har han satt ovanligt djupa märken efter sig. Hans ämbetstid är förenad med organisatoriska omgestaltningar och utvidgningar av mindre vanlig omfattning, i främsta rummet kammararkivets läggande under riksarkivets vård. En kraftfull strävan till expansion, framgångsrikt understödd av hans politiska inflytande, satte sin prägel på hans förvaltning. — Sam Clason som politiker tillhörde våra mer framskjutna, och hans karaktärsfulla typ var inom alla läger vida känd. Patriotism och saklighet voro i lika mån oskiljaktiga från hans verksamhet som offentlig person. Från unga år förtrogen med riksdagens arbetsformer och miljö — han tjänstgjorde en tid som riks-dagsstenograf — blev han senare, mångårig ledamot av första kammaren, erkänd som en av riksdagens mångsidigaste och kunskapsrikaste krafter; synnerligast vägde hans åsikt tung i konstitutionella frågor. Av motparten torde han länge ha betraktats som en personifikation av konservativ oböjlighet; hos få torde emellertid det Tryggerska samförståndsförsöket ha ägt en livligare anhängare. Riksdagstalare av första ordningen var han aldrig, och under lidelsernas larm skedde honom ej sällan den orättvisan, att hans röst blev vida mer obeaktad än den förtjänade; i den mån riksdagsprotokollen studeras i framtiden lär det komma att visa sig, att han i själva verket hade mera att säga än de allra flesta. Bakom det flärdlösa, uteslutande till saklighet syftande framträdandet fanns en fond av övertygelsens djupa patos; de som åhörde hans inlägg under Finlandskamp an j en 1918 skola framför allt kunna vittna därom. På ecklesiastikministerposten utvecklade han en arbetskraft, som i förstone synes ha satt sig det visserligen fåfänga målet före att personligen intränga i alla frågor och om dem alla söka bilda sig en personlig mening. Överhuvud lär ingen kunna bestrida det eftermälet, att han med förebildligt allvar och utan hänsyn till egen bekvämlighet fattade sin ställning som politiker såsom ett kall. I personligheten Sam Clason var den innersta grundtonen älskvärdhet. Den var ej alltid lättåtkomlig; han kunde ibland förefalla en smula trumpen och otillgänglig, men hela hans egentliga väsen, såsom man mycket snart lärde känna det, vederläde detta intryck. Under de buskiga och liksom avvisande brynen blickade ögon, vilkas ljuskälla var godheten själv. Där fanns hos honom i grunden mycken ungdomsfriskhet och även en lyrisk åder. Han var en ärlig svensk utan svek, en gammaldags svensk av det slaget, som dessvärre blivit mer och mer sällsynt i vår sönderbrustna tid. Med hela sin livsuppfattning stod han rotad i det ärvda och hederligt hållfasta, ättling av en god gammal släkt, försmående alla later och varande sig själv allt igenom. —- 246 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Nov 15 15:31:52 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1925/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free