Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland 1925. Av fil. magister P. H. Norrmén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finland 191J.
Av Pehr H. Norrmén.
Firdands regeringar
Tulenheimos {borgerliga) tvd-partis-regering
(31 mars 1925—10 [31] dec. 1925).
Tulenheimo, A., statsminister.
Idman, k. G., utrikesminister.
Reländer, h. M. J., finansminister.
Lampén, Al eks., försvarsminister.
Lilius, F. O., justitieminister.
Pulkkinen, Y. r., handels- o. indiistriminister.
K a 11 i o, K., kommunikationsminister.
Setälä, E. N., undervisningsminister.
Joukahainen, V., socialminister.
Aura, M., inrikesminister.
Sunila, J. E., lantbruksminister.
Vesterinen, V., bitr. lantbruksminister.
Lohi, K. A., utan portfölj.
D
Kallios [borgerliga) två-partis-regering
(31 dec. 1925—).
K a 11 i o, K., statsminister.
Setälä, N. K., utrikesminister.
J är vin en, K., finansminister.
Hjelm man, A. L., försvarsminister.
Castrén, U. J., justitieminister.
Reinikka, T., handels- o. industriminister.
Niukkanen, J., kommunikationsminister.
Ingman, L., undervisningsminister.
Lohi, K. A., socialminister.
Ignatius, G., inrikesminister.
Sunila, J. E., lantbruksminister.
Vesterinen, V., bitr. lantbruksminister.
Ingmans borgerliga tre-partis-regering 1924—^^/^[^Vs] 1925.) Se Sv. D. Å. H sid. 276.
e fem år som i Finlands historia närmast följa på det ödesdigra upprors- och
befrielseåret 1918, erhålla i stort sett sin inrikespolitiska prägel av samma
motsättningar som hade föranlett upproret, eller riktigare, av försöken att utjämna
dessa motsättningar. Först år 1924 rycker en fråga av annan art än den sociala upp i
det allmänna intressets centrum. Det är försvarsfrågan som dominerar, aktualiserad
av de brister, vilka den s. k. Holmakommitténs undersökningar avslöjat i landets
krigsberedskap. Året 1925 tar i detta avseende arv av 1924. Under hela året äro
försvarsfrågorna såväl i press som riksdag föremål för den intensivaste
uppmärksamhet, men samtidigt visa även språk- och nationalitetsprohlemen, efter att en längre tid
ha varit undanskjutna i andra planet, en oroväckande tendens att åter tränga fram till
dagspolitisk aktualitet.
Vissa bestämda ansatser i sistnämnda riktning kunde iakttagas redan på senhösten
1924. Under den upprörda diskussion, som framkallats av den Ingmanska regeringens,
enkannerligen dess försvarsministers ställningstagande i konflikten mellan de i
Ryssland och de i Tyskland utbildade officerarna i armén, hade på finsknationalistiskt håll
uppmärksamheten fästs vid det procentuellt mycket starka inslag som det
svenskspråkiga befälet bildade inom båda dessa officerskategorier. En våldsam kampanj
inleddes, framför allt i agrarpartiets press, men snart även i ett stort antal andra finska
tidningar, mot användandet av svenskspråkiga officerare vid finska truppdelar och
för det högre befälets fullständiga förfinskning. Ett i viss mån oklart formulerat
uttalande av t. f. armébefälhavaren, generalmajor Nenonen, till de svenska officerarnas
förmån (22 jan.) var snarast ägnat att gjuta olja på elden, då det ansågs kränkande
för de finska officerarna. I medlet av februari inlämnades en interpellation i frågan,
undertecknad av ett stort antal agrarrepresentanter i riksdagen, där regeringens åsikt
i fråga om general Nenonens skrivelse och de svenska officerarna i armén efterlystes.
Anfallet tillbakavisades med skicklighet och framgång av statsminister Ingman i
in-terpellationsdebatten den 24 februari, och den stort upplagda kampanjen dog småning-
~ 316 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
