- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Tredje årgången (händelserna 1925) /
322

(1924-1963)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norge 1925. Av redaktör A. Skagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ekonomisk insikt, samkänsla och gemensam vilja till samarbete mot målet: de offentliga finansernas sanering, det ekonomiska livets konsolidering. Dessa återblickande betraktelser vid årsskiftet ge stöd åt vad som uttalats av chefen för den internationella handelskammaren i Paris, mr Leaf, att den norska kronans ställning är naturlig. Här har försiggått en konsoliderande process i själva ekonomiens grundval. Här äro vi inne på den fråga, som överskyggat allt, valutafrågan. I december 1924 noterades en genomsnittskurs på dollar av 6,71. I december 1925 höll dollarn sig stabil på 4,92. Denna starka kronstegring försiggick från maj, och från juni framåt till oktober gick den fram som ett jordskred, som framkallade åtskillig förvirring. Vi upplevde det fenomenet, att medan man förr gjorde allt för att animera stämningen och stimulera förtroendet genom att peka på Norges stora realvärden (vattenfallen och den ypperliga handelsflottan) ansågs det nu för en fosterländsk gärning att peka på våra svagheter och anbefalla kronans nedskrivning. Visserligen var pari målet, men ingen hade tänkt sig möjligheten av en så rask utveckling. »Den norske Handelsstandsforbund» uttalade sig för en jämn och icke för rask kronstegring till pari, en sådan utveckling skulle icke få vittgående olyckliga verkningar, en hastig stigning till guldparitet skulle kunna bli ödesdiger. Under de starkt ändrade valutaförhållandena måste näringslivet arbeta tungt. Det visade dock en märklig elasticitet. Visserligen steg arbetslösheten sedan november 1924 till det dubbla, från 12,000 till 25,000, men så mörk skugga detta än kastar över det svunna året, så var det dock icke värre än man väntat. Och näringslivet bjöd på en del ljuspunkter. Cellulosa- och pappersindustrien sålde sin produktion för största delen av 1926. Inte heller hade sjöfarten nämnvärda uppläggningar. Icke så att tiderna voro ljusa. Alla fartyg seglade dock, om än med dåliga frakter. Norges traditionsrika sjöfart hade med stor påpasslighet utnyttjat världsmarknadens chanser och stod sig förmodligen bäst i konkurrensen bland världens sjöfarande nationer. Flottan var större och mera konkurrenskraftig än förr, bättre än någonsin, moderniserad, med stora, praktiska fartyg. Olyckligtvis byggdes de flesta nya fartyg i utlandet. Skeppsbyggnadsindu-strien och järnindustrien överhuvud arbetade under svåra förhållanden, för övrigt av kända orsaker, här som i andra land. Men här kan det vara lämpligt att anknyta några betraktelser, speciellt om norsk industri, som 1925 års erfarenheter ge ökad styrka. Den kris, som hösten 1925 drabbade industrien, sammanhängde otvivelaktigt med kronstegringen, men den berodde icke uteslutande på denna. Kronstegringen avslöjade endast det förhållande, som är det ondas egentliga rot: den norska industrien arbetar för dyrt och kan därför, när den icke har konstgjort skydd i form av en dålig valuta, svårligen konkurrera med utlandets. Det är otvivelaktigt för enkelt att säga, att förhållandena uteslutande bero på arbetarnas löner, även om det är visst att arbetarfrågan har sin stora del av skulden till de svårigheter, som hemsöka vårt näringsliv. Det finns många orsaker. När ett norskt företag betalar upp till tre gånger så höga skatter som ett svenskt eller danskt, är det klart, att detta har inflytande på konkurrensdugligheten, och när skatterna faktiskt blivit så höga, att de närma sig en maskerad förmögenhetskonfiskation, så har detta ett ödesdigert inflytande på företagens motståndskraft och utvidgningsförmåga. Att lönerna måste regleras nedåt i samma grad som kronan stiger måste anses alldeles självklart. Det skulle vara sorgligt om arbetarna icke kunde upprätthålla den levnadsstandard de nu ha och som sannerligen icke är för hög. Den egentliga faran — 322 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Nov 15 15:31:52 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1925/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free