Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inrikespolitisk översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lag i riksdagen, på vitala punkter hade den mötts av kamrarnas nej, och dess
prestige hade alltmera minskats. Det var måhända endast en tillfällighet, att den
borgerliga vänstern icke förr än i riksdagens sista dagar kunde samla sig till en
enhetlig aktion. Fullt enhetlig var den ännu på Stripadagen icke, eftersom de
liberala prövade en säraktion, som emellertid misslyckades. Under krisen togo
de dock sitt parti och anslöto sig till den frisinnade regeringsbildaren. Därmed
var, påstods det öppet i liberal press, det liberala partiet ute i landet dömt till
undergång. Strax före årsskiftet framskymtade också trevare till en
sammanslagning, vid detta tillfälle till synes emellertid resultatlösa.
Efter regeringskrisen blev Stripa icke längre en konflikt på arbetsmarknaden.
Namnet blev en symbol för den medelpunkt, kring vilken den politiska debatt,
som förebådade höstens valstrid, kom att vända sig. Det första bekymret för
regeringen blev dock av praktisk art. Efter katastrofen anmälde
arbetslöshetskommissionens socialdemokratiska ledamöter, att de icke längre kunde medverka
i dess arbete. Regeringen sökte lösa konflikten genom en omorganisation, men
syntes likväl komma att stå utan »experter», som det nu skulle heta, från
arbetar-sidan. Till slut utfanns en lösning så till vida, att en av de båda avgångna i
egenskap av statstjänsteman med tillstånd av socialdemokratiska partistyrelsens
verkställande utskott mottog uppdraget att tjänstgöra som kommissionens kanslichef.
Under tiden rullade ekot av Stripas åskslag fram och tillbaka över landet. I
första upphetsningen ville en del socialdemokrater förklara regeringen strid på
liv och clöd. De mera behärskade behöllo dock inflytandet, och sommaren förflöt
under en utdragen diskussion om den verkliga innebörden av riksdagens direktiv.
Hela landet blev forum för denna debatt, där en exminister den ena söndagen i
en norrländsk stad ställde frågor, som en regeringsledamot nästa söndag kunde
besvara i södra Sverige för att efter ytterligare en vecka få replik t. ex. från
västkusten. Från högerhåll deltog man icke nämnvärt i denna debatt. Däremot
förde amiral Lindman in diskussionen på ett annat plan, när han i sitt tal i
Hässelbyholm den 12 juli efterlyste den nya regeringens avsikter. Ett bestämt
svar uteblev.
Särskilt anknöt sig diskussionen nu till frågan om uppskov med
regementsin-dragningarna. Redan vid regeringsskiftet antyddes i liberal press, att något slags
avtal slutits mellan de båda regeringsbildande grupperna, enligt vilket ett sådant
uppskov skulle föreslås. Det visade sig under diskussionens gång alltmera ovisst,
om ett sådant avtal verkligen förefunnits. I varje fall tog försvarsministern
sent omsider till orda och förklarade den 29 augusti, att de övertaliga trupp
förbandens avveckling skulle vara slutförd den 1 januari 1928. Någon nämnvärd
vinning för försvaret framgick alltså icke ur regeringskrisen. Icke heller gåvo
partiernas valprogram några löften. De frisinnade behöllo i sin paroll för
landstingsvalen sitt sympatiuttalande från 1924 för den allmänna värnpliktens
avskaffande. Socialdemokraterna lämnade denna fråga åt sidan och baserade sin
valrörelse på agitation bland lantarbetarna. Icke ett ord nämndes om vare sig
socialisering eller industriell demokrati. Ett visst uppseende tilldrog sig under
valrörelsens dagar dr David Bergströms aktion för en förbudsfrisinnad samling
under fältropet »bort med den fjärde litern!» Eljes erbjöd valmånaden
näppeligen några nyheter.
För landstingsvalens resultat redogöres närmare i fortsättningen av denna över-
- 64 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
