Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöfarten 1926. Av kapten E. Eggert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjöfarten IQ26.
Av kapten E. Eggert.
jöfartsnäringen är som bekant mera än andra näringar ytterst känslig för de
ekonomiska och sociala förhållanden, som reglera världshandeln och industrin,
ett förhållande som gjorde sig mer än vanligt märkbart under 1926 och var
ägnat att ånyo belysa den osäkerhet, varunder rederirörelsen,
skeppsbyggnadsverksamheten och övriga besläktade näringar varit nödsakade att arbeta. Om alltså
ett orsakssammanhang mellan å ena sidan företeelserna på det finansiella området
och arbetsmarknaden samt å den andra sidan rederinäringen tydligen kan påvisas,
är det därför ej sagt att detta sammanhang tar sig likartade uttryck. Den situation,
vilken uppstod med anledning av den i maj månad utbrutna engelska
kolarbetar-konflikten, blev sålunda, samtidigt som näringslivet starkt hotades och vissa
handels- och industrigrenar lamslogos, den räddningsplanka, vid vilken den hårt
betryckta rederinäringen kunde klamra sig fast och med vars tillhjälp en för
sjöfarten synnerligen brydsam belägenhet på helt kort tid förbyttes i en »boom» ej
olik den som var rådande vid vissa tillfällen under och efter världskriget.
Under de första månaderna av år 1926 hade sjöfartsnäringen att genomleva
en särdeles bekymmersam och prövande tid. Frakterna, vilka redan föregående
år varit abnormt låga, fortsatte att dala, efterfrågan på tonnage i den allmänna
fraktmarknaden nedgick till ett minimum, och fartygsuppläggningen antog väldiga
dimensioner. Så försämrades situationen med alltjämt mörknande utsikter, tills
den plötsligt upphörande engelska kolexporten redan på försommaren
nödvändiggjorde en omläggning av handelsflottornas verksamhet och skapande av nya trader,
vilka så småningom under intrycket av ökat tonnagebehov och längre resor
medförde ett för handelssjöfarten lika nödvändigt som välkommet uppsving. De långa
raderna av upplagda fartyg förtunnades alltmera, gammalt omodernt tonnage kom
åter till användning i full utsträckning, och det sedan åratal rådande kroniska
tonnageöverflödet förbyttes vid vissa tillfällen i tonnagebrist. Men
högkonjunkturen hade även sina skuggsidor. Bunkerkol kunde ej längre erhållas i de vanliga
kolhamnarna, bränsleprisen stego till en oanad höjd, och fartygsanhopningen i en
del hamnar medförde ofta månadslånga uppehåll för fartygen, vilka härigenom
berövades många tillfällen att utnyttja de vinstmöjligheter som erbjödos. Man
torde emellertid kunna säga, att redarna i stort sett vetat begagna sig av de
möjligheter, som situationen erbjudit, och att de sju månader under vilka kolkonflikten
fortgick var en tid av stor ekonomisk betydelse för sjöfarten samt ägnad att
främja dess vidare utveckling.
Fraktmarknaden, rederirörelsens regulator, företedde under året en hel del
anmärkningsvärda poänger, vilka huvudsakligen voro betingade av den genom den
engelska kolkonflikten tillskapade situationen., Januari ingick i osäkerhetens och
depressionens tecken, och månaderna februari—maj uppvisade en ytterligare
nedgång av medel fraktnivån, samtidigt som befraktningsaffärerna höllo sig stilla och
trevande. I maj, då den engelska kolkonflikten med åtföljande kortvariga
generalstrejk utbröt, höllo sig fraktnoteringarna alltjämt låga, dock med någon tendens
till stegring, vilken successivt fortfor under följande månader men först tog sig
fullt tydligt uttryck i oktober, då medelfrakten låg nära 80 % över april månads
— 159 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
