Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den kinesiska oron. Av fil. lic. Daniel Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bland kinesiska studenter och kinesiskt studentproletariat. De i Hankow utkommande
utländska tidningarnas vid årsskiftet hitkomna nummer berätta också om hur kända terroristiska
metoder användas för att betvinga den kinesiska arbetarvärlden, metoder som auktoriseras
av de kantonesiska maktägarna. Åtgärderna mot den kristna missionen äro vidare ägnade att
väcka den största uppmärksamhet. Att härvid ytterlighetspartier haft mest att säga, är säkert,
men frågan är, om den lössläppta rörelsen skall kunna hejdas, sedan den fyllt sitt ändamål.
Men den anti-Chang Tso-linska kombinationen är högst ofullkomligt karakteriserad, om
icke hänsyn tages till att den i speciell mening är ett uttryck för den kinesiska nationalismen,
för vilken särskilt som bekant England och Japan framstått som de värsta fienderna, en åsikt
som Sovjet-Ryssland i välförstått intresse gjort allt för att utbilda och stärka. I sina krav
på tullautonomi och ersättandet av de gamla, Kina påtvungna fördragen med nya,
avskaffandet sålunda av alla de rättigheter, som under namn av extraterritorialitetsrättigheter
tillkommit utlänningar i Kina, har denna nationalism — delvis med rätta — även utanför Kina
vunnit stora sympatier. Saken har nog emellertid minst två sidor, och den moderna kinesiska
nationalismen, för vilken den lilla klassiska skriften Chung-jung, läran om den gyllene
medelvägen, i praktiken är främmande, påminner till sin mentalitet onekligen ganska mycket
om det gamla Kina, som kallade alla främmande nationer för barbarer.
Genom att stödja sig på denna nationalism,, som i förhållande till utlandet ofta överbyggt
inre motsättningar, har det varit möjligt för de eljest maktlösa Peking-regeringarna att utåt
representera Kina, en fiktion, som makterna i det längsta synes ha velat blunda för. Att den
i Washingtonkonferensens beslut beramade men ej förrän hösten 1925 — på grund av
Frankrikes ända till dess uppskjutna ratifikation — sammanträdande tullkonferensen faktiskt
upplöstes utan resultat — ungefär samtidigt med att Kina i Geneve tillerkändes en icke-ständig
plats i Nätionernas förbunds råd — berodde väl dock närmast på frånvaron av en regering,
vars natur var av den art, att dess utfästelser kunde anses bindande. Den konferens, som
likaledes i överensstämmelse med beslutet i Washington samtidigt sammanträdde och som
skulle undersöka möjligheterna för avskaffandet av utlänningarnas särrättigheter, har
däremot fullföljt sitt arbete. I’ sin rapport, som partiellt publicerades i slutet av november
(1926), ansåg den sig endast kunna tillstyrka vissa modifikationer av existerande
bestämmelser. Genom sydtruppernas framgångar har emellertid läget tillspetsats på ett sätt, som
synes göra internationella konferenser tämligen onödiga, därest icke makterna besluta sig
för väpnad intervention. Det i oktober (1926) utlöpande fördraget med Belgien uppsades,
ehuru enligt fördraget endast Belgien ägde uppsägningsrätt, av Peking. Kanton-regeringen,
som under årets sista månad syntes vara stadd i flyttning till Wuhan ■— den blivande
riks-huvudstaden? — höjer fördragens tulltaxor, vilka upptagas av ett särskilt inrättat tullverk,
och hotar att tvinga kinesiska tulltjänstemän i strejk för att dymedelst paralysera det av
utlänningarna ledda tullverket, om icke tullautonomi tillerkännes Kina.
Det är i denna situation, som England förvånar världen med , sin cirkulärnot av den 18
december, riktad till de makter, som underskrevo Washingtonbeslutet. Utgående från
kuo-mingtang-partiets snabba tillväxt och tydligen förutsättande,, att Kina skall enas under dess
auspicier avstyrker den, enligt de referat, som varit synliga i pressen, varje intervention i
Kinas inre förhållanden. Den föreslår vidare, att de tilläggstullar, som
Washingtonkonferensen ställt i utsikt, utan dröjsmål skola införas i hela Kina; gällande traktater böra »revideras
i syfte att åstadkomma större jämbördighet mellan de båda- kontraherande parterna», och
exterritorialitetsrättens tillämpning bör modifieras. I flera avseenden anger denna not en
kursförändring i traditionell engelsk politik visavi Kina, och det är väl den engelska
handelns ledsamma erfarenheter under de senaste bojkottåren, som gå igen. I vad mån noten
kommer att ha önskad effekt, återstår naturligtvis att se. Kuomintang-partiet uppges ju
anse förslaget oantagligt,, och även om England kan påräkna stöd från Amerika, är ju
Frankrikes avvisande hållning frapperande. I varje fall torde året 1927 för Kinas
vidkommande bli synnerligen händelserikt.
— 285 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
