Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska kolstrejken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från storstrejken i England.
Poliskedjor hålla massorna i styr i Londons East End under livsmedelstransporterna till Hyde Park.
utverka den engelska landsorganisationens stöd i form av storstrejk. Detta krav möttes bakom
stängda dörrar av det starkaste motstånd från andra arbetarekategoriers ledare, baserat
säkerligen i betydande mån på motvilja mot det oförtydbart revolutionära tilltaget, vilket varmt
välsignades från Moskva, men också på grund av att i själva verket gruvarbetarnas krav icke
åtnjöto odelad sympati bland de övriga arbetarskarorna. Dessa hade på många sätt fått
vidkännas sådana följder av den försämrade ekonomiska situationen, från vilka gruvarbetarna ville
vara befriade. Emellertid vann strejkkravet överhand och den 4 maj började storstrejken.
Dess utgång blev ju både våldsförsökets och själva storstrejkdoktrinens fullkomliga
nederlag. Man kan säga, att regeringens oböjliga fasthållande vid samhällsintressets och den laga
ordningens krav på mer än ett sätt formligen erkändes och underskrevs från de strejkandes
egen sida, sedan strejken den 12 maj nedlades. Men segern berodde ej allenast på det sunda
förnuftets, samhällsordningens och engelskt skaplynnes goda makter utan även på att »Kung
Olja» segrade över »Kung Kol». Man kunde ända sedan mitten av år 1925 bland annonserna
på Times’ första sida läsa en nykommen rubrik, »Road transport». Där lästes annonser från
de biltransportfirmor med över hela England förgrenad verksamhet, som på det allvarligaste
konkurrerade med järnvägarna. Denna återuppståndelse av forna tiders landsvägstransporter i
hundra falt mer effektiv form hade i själva verket förslöat storstrejkvapnets skarpaste udd.. Av
alla regeringens åtgärder till samhällsordningens skydd var ej heller någon mer effektiv än den
att helt enkelt övertaga dessa transportfirmors samtliga resurser.
Den solenna stämning, under vilken storstrejken nedlades och avsvors, gav på samma gång
regeringen och främst Baldwin en enorm auktoritet och väckte stora förhoppningar om ett
snabbt biläggande under gynnsamma former av själva kolkonflikten. Så blev emellertid
ingalunda förhållandet. Månad efter månad drog strejken ut. Det hela inleddes med att
premierministern den 14 maj tillställde de stridande ett förslag om arbetets återupptagande enligt
linjer, överensstämmande med kolkommissionens utlåtande men med erbjudande av ytterligare
tre miljoner pund subsidier under den svåraste begynnelsetiden. Arbetarnas svar blev först det
för hoppet om snar uppgörelse ödesdigra kravet på att industriens reorganisation skulle föregå
lönenedsättningen och därpå delegatförsamlingens definitiva förkastande av det baldwinska
igångsättningsförslaget. Därmed var man ute på villande hav.
Den 15 juni tillkännagav premierministern, att regeringen för att underlätta återupptagandet
av förhandlingarna skulle. bemyndiga parterna att träffa uppgörelse om en åttatimmarsdag i
trots av rådande lag om sju timmars arbetstid i gruvorna. Förslaget avvisades av arbetarna,
medan gruvägarna förklarade, att om åttatimmarsdagen accepterades, skulle det vara möjligt
— 287 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
