Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kronologisk förteckning över utrikeshändelserna. Redigerad av redaktör J. Sjöstrand - Juni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Juni.
Juni.
gränsstammarna och deras avväpning.
(Se 26/5 och 13/7.)
15. Franske finansministern Péret avgår,
enligt egen uppgift emedan han av bristande
understöd hindrats att verksamt ingripa
till francvalutans stärkande. Han har
tidigare upprepade gånger påyrkat
ministärens rekonstruktion och bildande av ett
samlingsparti. Senare på dagen avgår
hela regeringen, emedan den anser det
omöjligt att rekonstruera ministären. (Se
1/6 och 16/6.)
16. Briand åtager sig att bilda det nya
franska kabinettet. (Se 15/6 och 18/6.)
U. S. Ars-senat antager Borahs resolution
om att interpellera utrikesminister
Kellogg, om vad som åtgjorts i samband med
av U. S. A. tidigare mot England och
; Frankrike riktade skadeståndskrav för de
blockadåtgärder, som drabbade U. S. A:s
nandel med Europa före U. S. Ars
inträde i världskriget. (Se 17/3.)
17. Portugisiske krigsministern Gomez da
Costa råkar i meningsskiljaktighet med
konseljpresidenten Cabecadas rörande
genomförandet av det revolutionära
programmet, varpå den förre låter besätta
alla strategiskt viktiga punkter i
Lissabon och proklamerar belägringstillstånd.
Konseljpresidenten överlåter sin
maktbefogenhet på krigsministern. (Se 5/6 och
9/7.)
18. Sedan Herriot i enlighet med radikala
exekutivkommitténs och radikala
parlamentsgruppens beslut vägrat inträda i en
ministär Briand, avsäger sig Briand
uppdraget att bilda regering, varefter
Dou-mergue ger Herriot nämnda uppdrag.
Denne avstår emellertid efter ett par
dagars misslyckade försök, och Briand får
ånyo uppdraget. (Se 16/6 och 23/6.)
20. Folkomröstningen i tyska
fursteförmö-genhetsfrågan äger rum med resultat, att
cirka 14,600,000 röster avges för
konfiskationsförslaget. Omkring fem’ miljoner
fattas i den absoluta majoritet,, som
krä-ves för förslagets antagande, varför
detsamma lidit nederlag. En parlamentarisk
lösning av frågan är därmed
ofrånkomlig. (Se 20/3 och 1/7.)
22. Estlands regering avgår. F.
konseljpresidenten Strandmann, arbetspartiet, bildar
nytt kabinett.
I samband med upptäckten av en. mot
iMustapha Kemal riktad sammansvärjning
arresteras i Turkiet över 200 personer,
däribland 25 deputerade ur
oppositionspartiet. Sammansvärjningens ledare är en
pensionerad befälhavare för gendarmeriet
i Konstantinopel, och Kemal pascha skulle
ha mördats vid ett besök i Smyrna 16
juni. Planen har i sista stund förrätts
av en bland de sammansvurna, Sjevki bej.
Attentatet var avsett att utgöra signalen
till allmänt uppror, varigenom
oppositionen- och det, därmed förenade
muhammedanska prästerskapet skulle rycka till sig
makten. (Se 13/7.)
23. Briand får sitt tionde kabinett färdigt.
Dess bildande har fördröjts genom
svårigheten att besätta finansministerposten,
sedan både Poincaré och Doumer avböjt.
Utom konselj presidentposten övertager
Briand utrikesministerportföljen, Caillaux
blir vice konseljpresident och
finansminister, Laval justitieminister och
minister för Lothringen, Durand inrikes-,
Guillaumat krigs-, Leygues marin-,
No-garo undervisnings-, Chapsal handels-,
Binet. jordbruks-, Perrier koloni-,
Dura-four arbets- och Jourdain
pensionsminister. Daniel-Vincent blir minister för
de offentliga arbetena. Caillaux gör
såsom villkor för sitt deltagande i
regeringen, att han erhåller den mest vidsträckta
maktbefogenhet, däribland kontroll över
både inrikes- och krigsministerierna. (Se
18/6 och 26/6.)
Konseljpresidenten i Peking Yen avgår
efter att ha råkat i
oppositionsförhållande till Chang. Han efterträdes ad
interim av marinministern Tu Hsi-kwei. (Se
7/6 och 13/7.)
24.. En revolutionsrörelse utbryter i
Barcelona och Valencia mot Primo de Riveras
diktatur. Den ledes av officerare, till
vilka sällat sig syndikalister och
separatistiska element. Tjuguen personer
häktas, däribland den åldrige general
Wey-ler och förre krigsministern, general
Aguilera. Officiella spanska meddelanden
beteckna rörelsen som betydelselös. (Se
3/7.)
26. Direktören för Banque d’Algerie, Moreau,
utnämnes till chef för Banque de France
efter Robineau, som förflyttas till annan
post. Åtgärden betraktas som en förbe-
— 306 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
