Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i utlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Monet.
Onnes.
Orlando.
Olga, Konstantinovna, grekisk änkedrottning
(* 1851 t 17/6). Dotter till ryske storfursten
Konstantin. Förmäld med Georg I,
hellenernas konung, 1867. Änkedrottning genom
mordet på maken i Saloniki 1913. Sedan först
sonen Konstantin och senare även sonsonen
Georg fördrivits från Grekland, sökte hon en
fristad i Italien och avled i Rom.
Onnes, Kamerlingh, holländsk fysiker,
nobelpristagare (* 1853 t 22/2). Fil. dr vid
Groningens universitet 1879. Senare professor
i fysik vid universitetet i Leyden. Var den
förste, som lyckades kondensera helium till
flytande form 1908. Nobelpristagare i fysik
1913. Utarbetade nya metoder för
precisionsmätningar vid låga temperaturer. (Se vidare
art. Nya rön av den fysiska forskningens
pioniärer.)
Orlando, Victor Emanuel, f. d. italiensk
konseljpresident (* 1860 t 27/5). Tog redan
1898 verksam del i det politiska livet, varvid
han bekände sig till liberalernas program. Efter
att mellan åren 1903 och 1917 ha til1hört olika
ministärer som undervisnings-, justitie- och
inrikesminister, blev han sistnämnda år
konseljpresident, men störtades 1919 på Fiumefrågan.
Tillhörde »de fyras råd» vid Pariskonferensen
1919. Efter fascistregimens införande 1922 var
det, frånsett ett oppositionsförsök mot
Musso-lini tyst omkring hans namn.
Orleans, Ludwig Filip av, fransk hertig
(* 1869 t 28/3). Son till Ludwig Filip, greve
av Paris och rojalistisk tronpretendent till
Frankrikes tron sökte han vid flera tillfällen
särskilt under den upprörda stämningen vid
Dreufysprocessen göra sina »rättigheter»
gällande, ehuru utan framgång och större energi.
Företog flera polarexpeditioner, däribland en
till Grönland 1905. Reseskildrare.
Pasjitj, Nicola, serbisk statsman (* 1846
t 10/12). Bedrev som ung tekniska studier i
Schweiz, inträdde därefter i statstjänst och
deltog i kriget mot Turkiet 1870—78. Invald i
skuptsjinan sistnämnda år. Ledare för radikala
partiet 1883. Dömdes på grund av
delaktighet i en sammansvärjning till döden, men
flydde till utlandet och återvände efter att ha
erhållit amnesti 1886. Steg sedan snabbt till
höga äreställen och var 1891—92
ministerpresident i spetsen för ett radikalt
majoritetskabinett. Därefter serbisk minister i Petersburg
1894. Efter dynastien Obrenovitjs störtande
blev Pasjitj utrikesminister 1904—05. Ledde
skickligt Serbiens politik under Balkankrigen
1912—13. Var serbisk ministerpresident vid
världskrigets utbrott och fungerade som sådan
även under landsflykten, när Serbien erövrats
av centralmakterna, men skördade segerns lön
efter världskrigets slut vid bildandet av den
jugoslaviska staten. Hans
centraliseringssträ-vanden beredde honom under de följande åren
stora svårigheter och ända till sin död låg han
i ständig förbittrad fejd med oppositionen,
enkannerligen kroatledaren Raditj, som
lyckades störta hans regering i mars 1926. Pasjitj
stod i begrepp att bilda sin trettonde ministär,
då döden träffade honom. »Redan hans
parlamentariska historia som regeringsbildare och
regeringsstörtare har något av
äventyrsromanens omväxling. Den förbleknar för hans
storpolitiska insatser, hur dessa än bedömas.
Nicola Pasjitj är att anse som det gamla
Österrikes verklige baneman. Han har i hög
grad medverkat till den tingens ordning, som
nu råder i vår världsdel ■— med det ansvar
eller den ära, som därav följer.» (Dr N.
Ahnlund i Svenska Dagbladet.)
Petljura, Simon, f. d. guvernör över
Ukraj-na (* 1873 t 25/5). Spelade 1905 en ledande
roll vid de hemliga förberedelserna till en
ukrajnsk resning. Blev efter marsrevolutionen
— 333 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
