Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norge 1926. Av Axel Skagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha i minne, att den fullständiga känningen -av kronstegringen under 1926 ännu
icke hann göra sig gällande eller åtminstone icke fick synliga statistiska uttryck.
Kronstegringen under de sista månaderna av året följde efter flera månaders
lugn och stabila förhållanden på valutamarknaden, förhållanden, som vilade på
en överenskommelse, som i juni med stortingets samtycke träffades mellan Norges
bank och finansdepartementet om reglering av valutamarknaden. Detta skulle ske
genom att Norges bank uppköpte marknadens överskott av valuta och att staten
och Norges bank buro förlusten gemensamt enligt en närmare fastställd fördelning.
Stabiliseringskursen 22.20 blev emellertid stående endast från juni till oktober,
då pressningen på Norges bank blev för stark och kursen i ett slag nedsattes till
20, varigenom marknaden åter var inne i de gamla kända fårorna, vilka det norska
affärslivet efter åratals erfarenheter är så förtroget med men vilka därför icke
äro mindre generande. Och vid årsskiftet var valutamarknaden — och därmed
en av de nödvändigaste grundvalarna för affärsmännens kalkyler — lika osäker
som i juni, då stortinget tveksamt beviljade sitt offer för marknadens reglering.
Situationen vid årsskiftet karakteriserades alltså av de motsägande
uppfattningar, känslor och stämningar, som togo sig uttryck kring valutamarknaden. Det
fanns vida kretsar med starkt stöd i den nationella opinionen, vilka krävde kort
process och kronan i pari genast. Inom jordbruket, som genomgick en allvarlig
kris — i det de hade sina inkomster praktiskt talat efter parikurs och sina utgifter
efter en vida o fördelaktigare kurs — gjorde sig denna uppfattning starkt gällande:
det må förefalla rimligt att man nu finge en fast punkt att arbeta från i stället
för den rådande osäkerheten. Förrän kronan ges dess fulla värde kan landet icke
resas ekonomiskt och kommersiellt, och förr kunna ej heller prisnivån och lönerna
nedbringas. Det är karakteristiskt för denna stämning, att under den senaste
kronstegringen e.n ledande tidning som inledning till sina betraktelser över läget
skrev: Det synes vara en vanlig uppfattning i utländska bankkretsar, att kronan
skall gå i pari vid nyår; vi ha nu stora reserver, och paripolitiken kan, om det
behövs, få nödigt stöd i utlandet.
De mera besinningsfulla och de som ha ansvaret, de vika å andra sidan tillbaka
för konsekvenserna av och risken med ett sådant steg, i det de resonera som så
att vi ännu ej sett de fulla verkningarna av kronstegringen på näringslivet och
de ekonomiska förhållandena överhuvud samt att de krafter, vilka framkallade
den senaste stegringen, delvis äro av extraordinär och övergående natur. Väl har
man stora valutakällor att möta en reaktion med — de finnas som anslå de medel
Norges bank disponerar för det syftet till 200 å 300 milj., kanske närmare det
sistnämnda — men det finns också anledning att tro, att det kommer att följa en
övergångstid, då valutakällorna komma att rinna sparsamt och knappt och det
finns användning för reservoaren. Någon omedelbart förestående övergång till
guldstandard väntades i varje fall icke vid årsskiftet. Man gick också ut ifrån
att det icke skulle komma att göras något för att upprätthålla kurser, som icke
stå i förhållande till marknadens naturliga läge, dock så, att det givetvis skulle
sättas in all kraft på att hindra kronan från att falla under en viss gräns, om
reaktionen skulle bli för stark.
Detta var i realiteten de enda hållpunkter näringslivet vid årsskiftet hade att
stödja sig på.
Var således valutan det avgörande för de ekonomiska resultaten under året av
— 338 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
