Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland 1926. Av Pehr H. Norrmén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finland IQ26.
Av Pehr H. Norrmén.
Finlands regeringar 1926:
Kallios (borgerliga) två-partis-regering
(31 dec. 1925—13 dec. 1926).
K a 11 i o, K., statsminister.
S e t ä 1 ä, E. N., utrikesminister.
C a s t r é n, U. J., justitieminister.
Ignatius, G., inrikesminister.
H j e 1 m m a n, A. L., försvarsminister.
Järvinen, K. N., finansminister.
I n g m a n, L. J., undervisningsminister.
S u n i 1 a, J. E., lantbruksminister.
Vesterinen, V., bitr. lantbruksminister.
Niukkanen, J., minister för
kommunikationer och allmänna arbeten.
Reinikka, T. H., handels- o. industriminister.
L o h i, K. A., socialminister.
Tanners socialdemokratiska regering
(13 dec. 1926—).
T a n n e r, V. A., statsminister.
Voionmaa, K. V., utrikesminister.
H a k k i 1 a, P. V., justitieminister.
11 k o n e n, R. V., inrikesminister.
H e i n o n e n, K. R., försvarsminister.
R y ö m ä, A. J., finansminister.
A i 1 i o, J. E., undervisningsminister.
P e k k a 1 a, M., lantbruksminister.
W u o 1 i j o k i, H. R. V., kommunikationsminister.
H u p 1 i, V. A., handels- och industriminister.
H e 1 o, J., socialminister.
Sillanpää, Miina, bitr. socialminister.
Paasivuori, M., utan portfölj.
Den partikombination som låg till grund för Kallios andra ministär, vilken på
årets sista dag 1925 drog in i statsrådsborgen i Helsingfors, var icke alldeles
ny. Den hade försökts redan i professor Tulenheimos regering, som bildats
efter vallagsreformens fall i mars 1925. Om experimentet första gången utföll till
belåtenhet må här lämnas därhän — att det icke vann på att upprepas, synes
i varje fall vara visst. Inom de båda samverkande partiernas press tog sig
den ömsesidiga vantrevnaden gång på gång under året särdeles övertygande
uttryck; från vänsterhåll utmålades regeringen i livliga färger som den mest
reaktionära landet någonsin haft, medan från yttersta högerhåll med samma styrka
gjordes gällande, att ingen regering — möjligen med undantag för den närmast
föregående — vidtagit så många ur konservativ synpunkt betänkliga och
oöverlagda åtgärder som herr Kallios. Vad särskilt nationalitets frågan beträffar, kan
tilläggas, att den dämpande effekt nästan helt och hållet uteblev, som man på sina
håll väntat att umgänget med samlingspartiets erfarna och mera sansade politiker
skulle utöva på agrarledarnas brinnande nationalism. »Den mest finsksinnade
regering vi någonsin haft», var det vitsord som etter dess avgång gavs ministären
Kallio av dess drabanter i pressen, och det kan i själva verket fastslås, att året 1926
i Finlands inrikespolitiska historia i högre grad än kanske något föregående år kom
att få sin prägel av den fortgående, olycksaliga striden mellan finskt och svenskt.
Upptakten till årets kampanj hade givits redan av den avgångna regeringen
genom dess sista ämbetsåtgärder, återkallandet av ministern i London, Donner,
på grund av hans bristfälliga finska språkkunskap, och vägrandet av vidare dispens
för de officerare, som icke inom året avlagt stadgat finskt språkprov — en vägran,
som bl. a. drabbade marinens fackligt högt kvalificerade chef amiral von Schoultz,
och tvingade honom att jämte 17 andra officerare i högre eller lägre tjänstegrader
lämna rikets tjänst. Den 17 februari väcktes så i riksdagen av riksdagsman P.
Saarinen jämte 24 medundertecknare tillhörande regeringspartierna motion om
— 351 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
