Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland 1926. Av Pehr H. Norrmén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
patronfabrik i samband med ammunitionsleveranser till armén och skyddskårerna
— bl. a. hade under pågående skjutprov felaktiga patroner i hemlighet avlägsnats
och ersatts med fullgoda. Under den följande rättegången framgick ytterligare
(22 okt.) att ammunitions fabrikens ledning gjort sig skyldig till skatteunderslev
i stor skala, varjämte vissa egendomliga — och ännu då detta skrives ej fullt
uppklarade — aktietransaktioner hade förekommit, för vilka några av fabrikens
direktionsmedlemmar icke stodo alldeles främmande.
Någon formell försummelse kunde näppeligen läggas regeringen till last
i samband med Riihimäkiaffären — tvärtom hade försvarsminister Hjelmman
omedelbart skyndat sig att avbryta alla statens förbindelser med
ammunitions-fabriken sedan bedrägerierna kommit i dagen — men från oppositionshåll gjordes
med hetta gällande, att efterundersökningarna icke bedrivits med tillbörlig
hänsynslöshet, och ryktessmideriet fick näring i den obenägenhet vissa regeringen
närstående organ påstodos ha visat för mera djupgående forskningar i affärens
detaljer — särskilt de som rörde de omtalade aktietransaktionerna. Stämningen
i oppositionskretsar blev småningom alltmera aggressiv, och då riksdagsman
Schauman den 12 nov. med större delen av de svenska riksdagsmännen som
med-undertecknare inlämnade en interpellation beträffande regeringens åtgärder i
Riihi-mäki-saken, förutsågs allmänt att slutet var nära. Vid interpellationsdebatten den
23 nov. motsatte sig regeringen remiss av interpellationen till grundlagsutskottet
och fälldes vid omröstningen med 108 röster mot 84. Majoriteten bestod,
utom av vänstern och svenskarna, av en fronderande grupp inom framstegs-,
eventuellt agrarpartiet.
Regeringskrisen blev mindre långvarig än man av omständigheterna och tidigare
erfarenheter på området haft anledning vänta. I överensstämmelse med de
parlamentariska spelreglerna överlämnade presidenten uppdraget att bilda det nya
kabinettet åt ledaren för den största oppositionsgruppen, socialdemokraten
häradshövding V. Tanner. Efter ett fåfängt och knappast allvarligt menat försök att
bilda en vänsterkoalition av agrarer, framstegs- och svenska vänstermän under
socialdemokratisk ledning framlade denne den 11 dec. en rent socialistisk
ministerlista, som den 13 dec. erhöll presidentens godkännande. För första gången sedan
upproret 1918 hade Finland åter fått en socialdemokratisk styrelse. Det lugn
varmed händelsen hälsades av allmänheten och större delen av riksdagen visar bäst,
huru snabbt såren från frihetskriget i själva verket läkts och hur stark den inre
utvecklingen under de åtta åren varit inom det socialdemokratiska partiet självt.
Vad ministären Tanner, som formellt endast disponerar över 60 röster av 200 i
riksdagen, skall förmå uträtta för förverkligandet av sitt stora socialreformatoriska
program kan då detta skrives icke förutses.
Utrikespolitiskt har året 1926 i Finlands historia fått sin prägel av de under en
stor del av året pågående, men slutligen strandade underhandlingarna med Ryssland
om ett — från rysk sida föreslaget — non-aggressionsavtal mellan de båda
länderna. På finländsk sida önskade man till en början föra underhandlingarna i
samråd med de baltiska staterna, men förslaget härom måste frångås på
grund av motstånd från ryskt håll. Ett ryskt förslag om en separat
överenskommelse mellan Finland och Ryssland beträffande Åland avvisades (17 juli) åter
från finländsk sida under hänvisning till att Finland i denna fråga redan var
bundet av 1921 års Ålandsöverenskommelse, vars ändrande krävde samtliga signa-
— 354 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
