Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världshändelser 1927. Av docent Nils Ahnlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från början torde ha menat. Att den brittiska politiken gärna såg ett
motsvarande steg från Frankrikes sida framgick icke otydligt, och den kamp, som
Poincarés regering samtidigt förde mot den av Tredje internationalen
understödda franska kommunismen, syntes göra möjligheten av ett sådant steg ganska
stor. Väl åstadkoms nu en viss form för engelskt-franskt samarbete i den ryska
frågan, men Frankrike föredrog att ej bryta med Moskva. Rysslands övriga
försök till närmanden ledde å andra sidan till ingenting, ooh en långvarig diplomatisk
konflikt, framkallad av det mycket fria sätt, varpå Rakovski fattade sina plikter
som rysk minister i Paris, slöt med hans återkallande som en eftergift för Briands
bestämda språk. Frågan om den verkliga arten av förbindelserna mellan
Ryssland och Frankrike stod vid årets slut kvar som ett frågetecken. Baldwins
kabinett, inom vilket delade meningar gjort sig gällande före brytningens
verkställande, har sedermera, trots oppositionspartiernas livliga klander särskilt av
regeringens ryska politik, icke antytt minsta benägenhet att falla av från den inslagna
linjen. Att denna anses ha på ett för engelska intressen fördelaktigt sätt
återverkat på det växlingsrika händelseförloppet i Kina — åt vilket i denna årsbok
en särskild artikel ägnas — kan icke gärna betvivlas.
Liksom den engelsk-ryska brytningen har också den spänning mellan England
och Förenta staterna, som under 1927 kom till synes, en världspolitisk innebörd.
Den var knappast förmodad, med den skarpa tillspetsning den hastigt kommit att
få. Flera orsaker ha säkerligen medverkat — konflikter på oljemarknaden
(Royal Dutch kontra Standard Oil), meningsskiljaktigheter i den interallierade
skuldfrågan, i någon mån även intressemotsatser i Mellan-Amerika i samband med
unionens intervention i Nicaragua —, men största betydelsen tillkommer utan all
jämförelse den häftiga konfrontation mellan de angelsachsiska stormakternas
flottpolitik, som ägde rum på »avrustningskonferensen» i Geneve. Den
sammanträdde på president Coolidges plötsligt utfärdade inbjudan och var rätt illa
förberedd; av deltagarna i Washingtonkonferensen 1921—22, på vilken
Genévekon-ferensen avsåg att utgöra den löftesrika fortsättningen, höllo sig Frankrike och
Italien tillbaka. Återstodo alltså Förenta staterna, England och Japan. Mer än
måttliga voro de resultat, som Nationernas förbunds kort förut hållna »förberedande
avrustningskonferens» lyckats uppnå; däremot räknades nu allmänt med vissa
praktiska framgångar för denna tremaktskonferens utanför N. F:s domvärjo.
Men det visade sig under denna dragkamp om »de övermäktigas avväpning», hur
på de flesta punkter meningar, förutsättningar och definitioner stodo mot
varandra; knappast utgjorde ens Washingtonavtalets principer något undantag. Mest
omtalad gjorde sig motsättningen mellan engelska och amerikanska
uppfattningar om riktigaste beräkningen av kryssartonnaget (i närmaste samband med
beräkningen av bestyckningen för olika kryssartyper). Englands förslag, som
principiellt motiverades med det vidsträckta och splittrade brittiska imperiets särskilda
förhållanden, stötte på häftigt motstånd från den amerikanska delegationens sida,
och då det tycktes omöjligt att finna en kompromiss, skingrades konferensen utan
att ha kommit till något resultat. Engelska regeringen gjordes ej blott från
oppositionens sida ansvarig för denna utgång; man ansåg på många håll, om med rätt
eller orätt må lämnas därhän, att den hade kunnat undvikas, om amiralitetets
synpunkter mindre starkt tillåtits göra sig gällande. Lord Robert Cecil, en av de
engelska förhandlarna, lämnade i missnöje med regeringens hållning i
nedrustningsfrågan sin plats i kabinettet. Som en direkt följd av det strandade försöket
att nyreglera maktbalansen på haven och ett indirekt svar på Englands program
— 270 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
