Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danmark 1927. Av redaktör H. Boesgaard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Danmark 192.J.
Av H. Boesgaard.
Danmarks regering år 1927:
M a d s e n-M ygdal, T h., stats- och
jordbruksminister.
M o 11 e s e n, L., utrikesminister.
N e e r g a a r d, N., finansminister.
R y 11 e r, Sv., justitieminister.
B y s k o v, J., undervisningsminister.
Bruun-Rasmussen, F. C., kyrkominister.
B r o r s e n, S., försvarsminister.
S t e n s b a 11 e, J., trafikminister.
Slebsager, M. N., handelsminister.
K r a g h, O., civilminister.
Rubow, V., sundhetsminister.
Slutet av året 1926 fick för Danmark i inrikespolitiskt avseende sin prägel av
regeringsskiftet, i det vänsterministären Madsen-Mygdal avlöste den
socialdemokratiska ministären Stauning.
Det visade sig mycket snart, att den härigenom skapade politiska situationen icke
kom att erbjuda färre svårigheter än som väntats. Den första riksdagssessionen
stod i nedskärningens tecken, i det regeringen vidtog en serie reduktioner i de olika
budgettitlarna och först och främst lät nedsätta statstjänstemännens löner. Detta
medförde åter, att regeringen kunde framställa förslag om en reduktion av
inkomstskatten — en reduktion, som tillsvidare dock inskränkte sig till 10 procent av
föregående års statsinkomst — samt en nedsättning av godstaxorna och
nedbringande av de sociala utgifterna, såsom invalidräntan, vilket sistnämnda
framkallade ett mycket starkt motstånd från socialdemokratisk sida. Vidare bebådades
av regeringen en nedsättning av förmögenhetsskatten, men förslaget mötte
motstånd ej blott från socialdemokratiskt och radikalt håll, utan framkallade även
kritik inom själva regeringspartiet.
De största svårigheterna har regeringen dock mött i tullfrågan. Utan stöd från
de konservativas sida har ministären Madsen-Mygdal intet parlamentariskt
underlag, och, som i förra årsöversikten omtalades, är det givet, att de största
svårigheterna mellan vänstern och de konservativa föreligga i tullfrågan, frågan om
tullåtgärder för avhjälpande av den stora arbetslösheten, som råder inom stora delar
av industrien, särskilt inom textilindustrien, tobaksindustrien och skoindustrien.
Det har i detta sammanhang varit mycket tal om en samverkan mellan de
konservativa och socialdemokraterna, som i tullfrågan praktiskt taget ha jämnlöpande
intressen, även om socialdemokraterna av gammalt hyllat frihandelsprincipen.
Ovilja inom stora delar av det konservativa partiet mot samarbete med
socialdemokraterna och motstånd från en del av partiets bondeelement mot extraordinära
tullförhöjningar ha dock visat sig vara ett hinder mot ett närmande. Men situationen
har på detta område efterhand tillspetsat sig, i det regeringen, säkerligen bl. a.
med hänsyn till det allvarliga jordbruksläget, ställt sig alltmera kylig gent emot de
konservativas önskningar.
Även på andra områden ha under årets lopp framträtt svårigheter för ministären
Madsen-Mygdal. Bl. a. har frågan om ministrarnas bisysslor — säte i aktiebolags
styrelser o. d. — varit nära att framkalla en krissituation, som dock undveks genom
att vederbörande ministrar avstodo från åtskilliga av sina inkomstgivande platser.
Ett tidens tecken har upplösningen inom det radikala partiet varit; här som
annorstädes i Europa är det svåra tider för de liberala mellanpartierna. Detta
kom till uttryck vid valet på hösten 1926, då de radikala i en hel rad av sina
— 338 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
