Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inrikespolitisk översikt. Av redaktör A. Grandien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mokraternas glidning mot de yngre krafternas herravälde kom tidigt till synes,
när åtskilliga förutvarande riksdagsmän uteslötos från listorna eller placerades
på icke valbar plats. För de samverkande liberala och frisinnade kom sedermera
en verklig katastrof, då nämligen herr Eliel Löfgren fick silkessnöret av de sina
och icke uppsattes på sitt partis lista i Stockholm, där samtidigt herr Ekman
kandiderade för de frisinnade. Med detta var samarbetet inom regeringen
undergrävt utöver vad som tidigare kunde vara fallet, och när herr Löfgren ej heller
blev vald, var fallet med hänsyn till valutgången för övrigt omedelbart förestående.
Det i grund och botten avgörande var dock den starka förskjutningen åt höger.
Valresultatet tillkännagavs denna gång på en och samma dag. Den stora valnatten
kom med alla landets telefonstationer mobiliserade och nyfikna i mängder utanför
tidningarnas fönster och anslagstavlor. Redan kort efter midnatt började
meddelanden inlöpa, som tydde på högerval, och när morgontidningarna kommo ut var
så mycket redan klart, att socialdemokraternas planer på majoritet i andra
kammaren hade gjorts om intet samt att högern hade gått oväntat framåt.
Slutresultatet blev 8 mandats ökning för högern och status quo för bonde förbundet och de
liberala, medan de frisinnade förlorade en plats och socialdemokraterna 15, varav
fyra till kommunisterna. För röstsiffrornas fördelning hänvisas till särskild artikel
på annan plats i årsboken.
Val framgångens bärande moment var naturligtvis valmanskårens reaktion mot
de socialdemokratiska planerna, men det får ej förbises, att den borgerliga
samlingen gjorde sitt till. Över så gott som hela landet hade teknisk borgerlig
samverkan etablerats, och en närmare undersökning visar, att de allra flesta av
vinsterna hade tillkommit som resultat av detta samarbete. När därför regeringen
inom kort avgick, kunde det med fog hänvisas till att segern i första rummet var
borgerlig och att den naturliga lösningen därför borde vara en borgerlig
samlingsregering eller också en fortsatt regering Ekman men med den hänsyn till
högerpolitiken, som valutslaget kunde motivera. Men varken det ena förslaget eller
det andra tilltalade den .frisinnade ledningen. Händelserna framtvingade en ren
högerregering.
Den närmaste anledningen till regeringens avgång var den omständigheten, att
utrikesministern, herr Eliel Löfgren, föll igenom vid riksdagsvalet i Stockholm.
Detta val ägde rum den 21 september, och morgonen därpå, en lördag, förelåg
resultatet preliminärt uträknat. Redan samma dag fattade hans excellens sitt
beslut, som gick ut på att han ville ställa sin plats till konungens förfogande, d. v. s.
lägga avgörandet i hans händer. Konungen befann sig vid denna tid på jakt i
Skåne och väntades icke till huvudstaden förrän på måndagens morgon. Under
söndagen cirkulerade som vanligt en hel del rykten i detta sammanhang, men några
påtagliga upplysningar kunde ännu icke lämnas.
Måndagen ingick, konungen anlände till Stockholm, och överläggningar följde
omedelbart inom regeringskretsarna, dels med konungen, som omedelbart höll
konselj, dels statsråden sinsemellan. Tisdagen den 25 september sammanträdde
frisinnade folkpartiets förtroenderåd, frisinnade landsföreningens verkställande
utskott och den liberala riksdagsgruppen för att avhandla situationen. Från
förhandlingarna meddelades ingenting, men på kvällen sipprade det ut, att ytterligare två
av regeringens ledamöter hade för avsikt att gå. Det var socialminister Jakob
— 79 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
