Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från rättslivet 1928. Av justitierådet A. Kôersner - Lagstiftning om kollektivavtal och om arbetsdomstol - Skattelagstiftning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbetsdomstol samt därav föranledda ändringar i 46 § utsökningslagen och 1 §
i lagen om skiljemän (S. F. S. 253—256).
Med kollektivavtal förstår den nya lagen avtal mellan arbetsgivare eller förening av
arbetsgivare och fackförening eller annan liknande förening av arbetare om villkor, som skola lända
till efterrättelse för anställning av arbetare, eller om förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare
och arbetare. Det är huvudsakligen tre frågor om kollektivavtalet, som i den nya lagen regleras,
nämligen frågorna om avtalets verkningar beträffande medlemmarna i avtalsslutande organisation,
om den s. k. fredsförpliktelsens omfattning och om påföljderna av avtalsbrott. Bland lagens
bestämmelser i dessa frågor märkes stadgandet 2 §, att kollektivavtal, som slutits av förening
är beträffande yrkesgrupper och område, som avses i avtalet, bindande jämväl för medlem i
föreningen, vare sig han inträtt före eller efter avtalet, dock ej i den mån han redan är bunden
av annat kollektivavtal, samt att medlem ej upphör att vara bunden av avtalet på den grund
att han utträder ur föreningen. Att arbetsgivare och arbetare, som äro bundna av kollektivavtal,
under den tid avtalet är gällande ifråga om vissa i lagen speciellt angivna tvister icke må vidtaga
arbetsinställelse (lockout eller strejk), blockad, bojkott eller annan därmed jämförlig stridsåtgärd
föreskrives i lagens 4 §. Båföljderna av avtalsbrott äro av två slag: Om någondera sidan gjort
sig skyldig till förfarande, som i synnerlig mån strider mot avtalet eller mot lagens stadganden,
kan avtalet under viss förutsättning på yrkande från andra sidan av arbetsdomstolen förklaras
icke vara vidare gällande. Den andra påföljd, som kan förekomma, är skadestånd. Vid bedömande
om och i vad mån skada uppstått skall hänsyn tagas även till intresset i avtalets upprätthållande
och övriga sådana omständigheter av annan än ekonomisk betydelse. Om det med hänsyn till
den skadevållandes ringa skuld, den skadelidandes förhållande i avseende å tvistens uppkomst,
skadans storlek eller omständigheterna i övrigt finnes skäligt må skadeståndets belopp
nedsättas eller fullständig befrielse från skadeståndsskyldighet äga rum. Enskild arbetare får ej
i något fall ådömas skadestånd till högre belopp än tvåhundra kronor. Äro flera ansvariga för
skada, skall skadeståndsskyldigheten dem emellan fördelas efter den större eller mindre skuld,
som prövas ligga en var till last.
Arbetsdomstolen består av ordförande och sex ledamöter, alla förordnade av k. m :t. Förslag
i fråga om två av dessa ledamöter upprättas av svenska arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd
och beträffande två av landsorganisationen i Sverige. Ordföranden och en av de övriga
ledamöterna skola vara lagkunniga och i domarevärv förfarna.
Skattelagstiftning.
Att redogöra för innehållet i den nya vidlyftiga kommunalskattereformen och
därmed sammanhängande förändringar i skattelagstiftningen tillåter ej det knappa
utrymme, som beretts denna översikt. Se S. F. S. 370—405, 366 och 485—486
samt deklarationsformulären med bilagor och anvisningar. Några antydningar om
reformens innebörd återfinnas för övrigt på annat ställe i årsboken (se
Riksdagen 1928).
Här bör nämnas, att den nya skattelagstiftningen föranlett ändringar i 17 kap. 6 och 12 §§
handelsbalken (S. F. S. 406) ang. förmånsrätt för utskylder, i lagen 14/6 07 om nyttjanderätt
till fast egendom 2 kap. 23 § (S. F. S. 407) och i 24 § i den s. k. norrländska arrendelagen
25/6 09 (S. F. S. 408) i fråga om arrendators skyldighet att svara för fastigheten åvilande skatt
samt i 52 § i stadgan om skjutväsendet 22/6 11 (S. F. S. 410). Då enligt den nya
skattelagstiftningen bevillning skall upphöra att utgå, har genom särskild lag (S. F. S. 409) föreskrivits,
att vad i lag och författning sägs (jämför 32 § inteckningsförordningen och 121 § utsökningslagen)
om uppskattning till allmän bevillning av fast egendom eller om värde, som därvid åsatts sådan
egendom, skall i fråga om tid efter kommunalskattelagens ikraftträdande, förstås om taxering
av fastighet enligt nämnda lag eller därvid åsätt värde. Med anledning av de i samband med
kommunalskattereformen antagna nya grunderna för vägskattens utgörande har lagen 23/10 91
om väghållningsbesväret på landet undergått förändringar. Se S. F. S. 411.
I S. F. S. 317 (K. F. 14/6 28) har K. F. 19/11 14 ang. stämpelavgiften i sin helhet
åter-givits i den lydelse förordningen erhållit, sedan 1928 års riksdag i densamma vidtagit åtskilliga
ändringar. Av största allmänna intresse bland dessa äro de föreskrifter, som införts ang.
inteck-ningskontrollstämpel å skuldebrev och gravationsbevis samt därmed sammanhängande bestämmelser,
— 101 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
