Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkliga händelser. Av pastor Oscar Mannström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betonande av den ekumeniska synpunkten, som gjordes: kyrkans enhet är lika
viktig som kyrkornas självständighet — en nationalkyrka är en integrerande del av
den universella kyrkan. Och det vill synas som om biskop Temples
framhållande av att en ny kyrka, som står i förbindelse med någon del av den gamla
historiska kristenheten, lättare undgår förkrympningens fara än en ensidigt
nationellt isolerad, föll i god jord hos de färgade medlemmarna av konferensen.
En annan sak, som är värd att omnämnas, är konferensens uttalande till den
icke-kristna världen. Detta uttalande är karakteristiskt för tankar och
erfarenheter, som gjorts under missionsverksamhetens senare årtionden och stå i
samband med den religionshistoriska forskningens framskridande. Det heter
härom i budskapet:
En glädje bereder oss tanken att just emedan i Jesus Kristus ljuset, som lyser över alla
människor, frambröt i sin fulla klarhet, vi finna strålar av detta samma ljus även där han
är okänd eller t. o. m. förkastad. Vi erkänna med tacksamhet varje ädel egenskap hos
icke-kristna personer eller åskådningar såsom ett ytterligare bevis för att Fadern, som sände
sin Son i världen, ingenstädes har låtit sig vara utan vittnesbörd.
För att här blott giva ett par exempel utan att därmed göra ett försök att värdesätta
de andra religionernas andliga innebörd för sina anhängare finna vi strålar av Sanningen
i den känsla för Guds majestät och den därav föranledda vördnaden i gudstjänsten, som
är så utmärkande för islam; i den djupa medkänsla för världens lidande och det osjälviska
sökande efter en undflykt därifrån, som utmärker buddhismens innersta väsen; i den längtan
efter förbindelse med den yttersta, andliga verkligheten, som är ett så framträdande drag i
hinduismen; i den tro på en moralisk världsordning och kravet på ett därmed
överensstämmande liv, som förkunnas av konfucianismen; i det sökande efter sanning och människans
välfärd, som ofta utmärker representanterna för en sekulariserad kultur, vilka icke erkänna
Kristus som sin Herre och Frälsare.
Alldeles särskilt vända vi oss till det judiska folket, vars heliga skrifter blivit även våra
och »från vilket Kristus är kommen efter köttet», med en maning att det med öppet hjärta
vänder sig till den Herre, som är uppfyllelsen av dess nationella hopp, dess profetiska
förkunnelse och dess nitälskan för helighet.
Och vi mana våra medkristna i alla länder att visa judarna den uppriktiga välvilja, som
alltför sällan kommit dem till del.
Enligt konferensens beslut skall Internationella missionsrådet hädanefter bestå
av samtliga missionsråd i alla världsdelar med ett gemensamt utskott på ett
fyrtiotal medlemmar jämte Rådets ordförande, sekreterare och övriga tjänstemän.
Ett uttalande av Jerusalemskonferensen för tanken över till ett par under året
hållna internationella religiösa möten för fredssaken.
Sagda uttalande lydde:
»Mitt i de sociala stridernas larm kallar evangeliet människorna att arbeta tillsammans
som bröder för att skapa den ekonomiska grunden till ett verkligt sunt liv för
mänsklighetens stora familj. I en tid av klassmotsättningar och social trångsynthet hävdar
evangeliet, att vi äro medlemmar av ett enda hus, och att vår Faders vilja är, att var och en
skall få fullt tillfälle till allsidig utveckling och till att giva sitt särskilda bidrag till den
gemensamma rikedomen i mänsklighetens liv. I våra internationella förhållanden, som
ständigt kränka Kristi kärlekslag, vilar på alla, som bära hans namn, en helig förpliktelse att
oförtrutet arbeta för en ny världsordning, som tillförsäkrar alla folk rättvisa och
undanröjer varje anledning till krig eller krigshot.»
De två åsyftade konferenserna voro Världsförbundets för mellanfolkligt
samförstånd genom de kristna kyrkosamfunden internationella konferens i Prag i
augusti månad samt konferensen i Genève i september för undersökning av
möjligheterna för ett samarbete mellan olika trosbekännare för fred och folk försoning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
