Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkliga händelser. Av pastor Oscar Mannström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för kristenhetens enande. Den praktiska betydelsen av denna encyklika, där den
romersk-katolska kyrkans anspråk att ensam vara Kristi kyrka uttalas i skarpaste
form, torde vara att alla förbindelser, även icke officiella, med den ekumeniska
rörelsen avskäras och att alla anglokatolska förhoppningar om samförstånd med
Rom utan uppgivande av engelska kyrkans självständighet avvisas.
Att Rom icke desto mindre kan träda i förbindelse med kyrkor, som icke
erkänna påvens överhöghet, framgår av att en jesuit i framskjuten ställning under
året företog en rundresa till den grekisk-katolska kyrkans patriarker för
dryftande av förhållandet mellan de båda kyrkoavdelningarna.
För svenska kyrkan är att anteckna att biskopen över Växjö stift Ludvig
Lindberg avled den 17 februari. Den bortgångne, som särskilt i egenskap av
ordförande i Allmänna svenska prästföreningen utövat ett mycket stort inflytande,
efterträddes den 22 juni av professorn vid Uppsala universitet teol. och fil. doktor
Edgar Reuterskiöld. I fråga om kyrkoledningen är vidare att nämna, att
biskopen över Göteborgs stift, E. H. Rodhe, under året avgick ifrån sitt ämbete och
inträdde såsom den andre i biskoparnas emeritiklass.
Biskop Edvard Rodhe inställde den 12 februari 1928 i Tranquebar till biskop
över tamulkyrkan David Bexell samt invigde ett nytt sjukhus i Coimbatore,
donerat av en indier.
Svenska kyrkans internationella förbindelser voro under året mycket livliga.
Representanter från Sverige deltogo i samtliga de stora internationella
världskonferenser, som ovan nämnts, och i augusti samlades i Uppsala ett svensk-tyskt
teologkonvent för ömsesidigt andligt utbyte. Konventet betecknades i Svensk
Kyrkotidning såsom inseglet på en inre samhörighet mellan den lutherska
reformationens huvudländer, en samhörighet, som har sina rötter i längesedan svunna
tider och bevarat sin styrka trots folködenas växlingar.
Inom svenska kyrkan har arbetet fortskridit i lugn och jämn takt. Den
frivilliga och socialt betonade verksamhet, varom intet står i kyrkolagen, men som
är den sida av kristendomens vittnesbörd, vilken är fattbarast för nutidens
människor i stort, har vuxit sig så stark, att man knappast längre räknar den
utanför det ordinarie. Det går numera näppeligen att tänka bort diakoni,
ungdomsverksamhet, söndagsskola samt möten och kurser av allehanda slag. Under året
höllos av dessa sistnämnda en lång rad i olika delar av landet: Stiftsmöten för
ärkestiftet, Karlstads, Luleå och Strängnäs stift, kyrkosångshögtider och
körledarekurser i Linköping, Leksand-Rättvik, Tierp, Uppsala, Motala, Skara, Visby,
Stora Tuna, Skellefteå, Örebro och Kalmar, konferens med
stiftsorganisationernas sekreterare i Stockholm, instruktionskurs för medhjälpare i söndagsskolan å
Lekmannaskolan i Sigtuna, sommarläger för flickor från flickläroverk,
kommunala mellanskolor och högre flickskolor i Enviken, sommarmöte för det inre livets
vård i Sigtuna, instruktionskurs i Lycksele, instruktionskurs i kyrklig konst och
konstvård i Örebro samt sjuksköterskemöte i Strängnäs (samtliga de sju
sistnämnda anordnade av Svenska kyrkans diakonistyrelse), kyrkliga
ungdomskurser på 31 platser i alla stift utom Göteborgs, 14 möten (därav 3 för kvinnliga
deltagare) anordnade av Sveriges kristliga gymnasiströrelse, 4 möten anordnade
av Sveriges kristliga seminariströrelse, konferens mellan arbetsgivare, arbetare
och akademici, anordnad av Sigtunastiftelsen, vilken även anordnade en
sommarkurs samt ett möte mellan representanter för tankens och handens arbetare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
