Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Annus Medicus 1928. Av professor Torsten Thunberg - Undre hjärnbihanget och dess betydelse för pubertetsutvecklingen - Den nya sjukhusstadgan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommer att finna användning i kampen mot mänskliga sjukdomar, låter sig med
visshet förutses. Lika litet som något annat av kroppens organ är
hypofysframloben besparad att drabbas av sjukliga förändringar och av sjukligt rubbad
funktion, och i dylika fall torde det nu upptäckta hormonet få användning.
Den frågan ligger nära till hands, om samma pubertetsu11 ösande förmåga, som
tillkommer framlobshormonet med hänsyn till honorganismen, även gör sig
gällande med hänsyn till den hanliga. Hittillsvarande undersökningar tala för att så
är förhållandet. De äro dock för få för att skänka ett definitivt svar.
Den nya sjukhus stadgan.
Till årets märkligaste händelser på det socialmedicinska området hör givetvis
utfärdandet av den nya sjukhusstadgan. För allmänheten ligger dess största
intresse i de nya bestämmelserna rörande erläggande av avgift till sjukhusläkaren
för åtnjuten behandling.
Enligt hittills gällande. bestämmelser äger läkaren icke rätt att fordra någon
ersättning av de å sjukhuset vårdade, men är oförhindrad att emottaga sådan. Vid
dessa bestämmelsers tillkomst förutsattes i själva verket, att den besutne eller
för-mögne hade moralisk skyldighet att ersätta läkaren. Och lasarettsläkarna ha
realiter erhållit en betydande del av sin inkomst genom frivilliga avgifter, framför allt
av de å enskilda och halvenskilda rum intagna.
Det har emellertid för patienterna ofta känts olägligt och svårt, att de saknat
vägledning om honorarets lämpliga storlek och möjligheten att på förhand
kalkylera sjukvårdskostnaden.
På denna punkt ingriper nu sjukhusstadgan med sina bestämmelser. Den gör
det emellertid ej genom att utfärda allmänna, för hela landet gällande
bestämmelser. Utan den lämnar vederbörande landsting och kommuner rätt att själva
avgöra, huruvida läkarna vid deras sjukhus skola äga rätt att uppbära ersättning
av patienter å halvenskilt och enskilt rum eller icke. Patienter å allmän sal äro
under alla förhållanden befriade från erläggande av läkarehonorar.
I vissa fall torde de nya bestämmelserna leda till, att landstingen helt förbjuda
läkarnas honorerande men samtidigt kompensera läkarna genom en löneökning.
Det riksdagsutskott, som behandlat denna fråga och vars förslag antogs av
riksdagen, säger med hänsyn härtill: »lasarettsläkarelönen måste, därest honoraren
från de å sjukhuset vårdade bortfalla, sättas vida högre än för närvarande är
förhållandet». Utskottet, och riksdagen, räknade med den möjligheten, att många
landsting och kommuner ej ville tynga sin budget med anslag till de erforderliga
höjningarna av läkarelönerna. För denna händelse vidmakthölls det nuvarande
systemet med frivilligt erlagda honorar av patienter å enskilda och halvenskilda
rum, dock kompletterat med bestämmelsen, att för varje sjukhus skall utfärdas
en taxa, som utan att vara »tvingande» skall tjäna patienten till ledning vid
bedömandet av det lämpliga läkarehonoraret.
Det hade tänkts att sjukhusstadgans hithörande bestämmelser skulle träda i
kraft i januari 1929. Då inga taxor av nu åsyftad art ännu uppgjorts, torde nog
uppskov bli erforderligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
