Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöfarten 1928. Av kapten E. Eggert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
segling, rederiaktiebolaget Nordstjernans passagerar- och lastfartyg Margaret
Johnson, avsett för fart mellan Sverige och Nordamerikas Västkust via
Panamakanalen, de stora oljetankfartygen Castor, Pollux, Abadan, Nike och Gust. E.
Reuter hemmahörande i Trälleborg resp. Göteborg samt lastfartyget Fermia av
Kristinehamn. Av ångarna tilldrog sig Gotlandsbolagets »Drotten» särskild
uppmärksamhet för förstklassigt utförande och gedigen inredning. Från utlandet,
närmare bestämt varvsfirman Blohm & Voss i Hamburg, riktades den svenska
handelsflottan under året med sitt största fartyg, Amerikalinjens motorjätte
Kungsholm på nära 22,000 bruttoton och 18,000 hästkrafter. En prydnad för svensk
rederirörelse, företagsamhet och administrationsförmåga, är detta fartyg med
hänsyn till inredning och passagerarnas bekvämlighet nästan enastående och väckte
även berättigad beundran både härhemma och på andra sidan Atlanten. Fartyget
ersatte Amerikalinjens utrangerade och försålda pionjär »Stockholm» och torde
inom kort komma att få ett systerfartyg med den senares namn. De från utlandet
inköpta ångarna — ett trettiotal om sammanlagt c:a 49,000 ton — utgjordes till
största delen av medelstora lastfartyg avsedda för trampfart. Handelsflottans
förluster under året utgjordes dels av ett tjugutal förolyckade fartyg om
sammanlagt c:a 18,000 ton, dels av till utlandet försålda fartyg uppgående till ett fyrtiotal
om c:a 24,000 ton. De flesta av den sistnämnda gruppen voro gamla, omoderna
fartyg av mindre dräktighet, vilkas avyttrande utgjorde ett led i de
moderniserings-strävanden, som allt mera börjat göra sig gällande inom svensk rederirörelse. De
anförda fartygens sammanlagda bruttodräktighet utgjorde blott 2,3 % av hela det
svenska fartygsbeståndet, medan de under året tillkomna fartygens relativa andel
däri uppgick till 8,4 %.
Av övriga företeelser på sjöfartens område, som kunna vara av intresse att
omnämna, märktes i första hand de allvarliga försök, som under det gångna året
gjordes att söka på ett rationellt sätt tillgodose sjöfartens ökade kapitalbehov. Den
existerande rederilånefonden hade visat sig alldeles otillräcklig såsom stöd åt
inhemsk rederirörelse och skeppsbyggnadsverksamhet, varför frågan om
upprättande av en statlig fartygshypotekskassa eller -bank, varur räntebilliga lån mot
säkerhet av fartygsinteckningar skulle givas, upptogs till behandling och i viss
utsträckning vann statsmakternas stöd. En annan företeelse, visst icke ny men
som tagit delvis andra former, var återupptagandet av ångfärjeplanerna ej endast för
förbindelse mellan Göteborg och England utan denna gång jämväl mellan
Nynäshamn och Finland^—Balticum. Utsikterna till förverkligande av dessa förslag torde
vara lika osäkra som tidigare, och det förhållandet, att Svenska Lloyd har två
snabbgående expressångare för Englandstraden under byggnad, torde ej komma
att påskynda projektens realiserande. Frågan om lastmärke i östersjöfart, som av
årets riksdag anbefalldes till utredning, låg alltjämt i förgrunden under väntan
på en baltisk konferens, och av övriga sjöfartsärenden, med vilka statsmakterna
under året varit sysselsatta, må omnämnas utbildning av fartygsbefäl,
omorganisation av sjökarteverket och revision av lotsförfattningen.
— 176 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
