Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetskonflikter och lönerörelser. Av redaktör Th. Swedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att stödja de finska hamnarbetarna i där pågående finska stuverikonflikt.
Förbundet utfärdade i samtliga svenska hamnar blockad av de godspartier, som voro
avsedda att inlastas för skeppning till Finland eller att lossas från därifrån
kommande fartyg. Denna blockad, från vilken fr. o. m. september månad fritogs
exportgods å svenskt tonnage, hotade medföra svåra komplikationer, enär finska
handelsvärlden, uppretad över denna inblandning i en finsk arbetskonflikt, började
antyda bojkott av svenska varor. Flera försök gjordes att få de svenska
stuveri-arbetarna att avstå från denna sympatiåtgärd, som praktiskt taget icke alls
gagnade de finska kollegerna, men väl skadade dem själva, berövande dem en mängd
arbetstillfällen, samt hela det svenska näringslivet, dock utan resultat.
Den för vårt lands arbetsfred mest kritiska tidpunkten är sedan gammalt årets
tredje kvartalsskifte. Den återhållsamhet, som parterna hösten 1928 ålade sig
vid den då utgående uppsägningstiden för de viktigaste kollektivavtalen, visade,
att man å ingendera sidan önskade en fortsättning av vårens upprivande
arbets-strider. Genom uraktlåten uppsägning blevo sålunda avtal automatiskt
prolonge-rade för omkring 134,000 arbetare. Vid landets i fråga om arbetareantal största
industri, de mekaniska verkstäderna, omfattande 49,000 man, samt sågverken och
exportsnickerierna med deras 18,000 arbetare blevo däremot avtalen uppsagda.
Uppsägningar skedde även inom byggnadsämnesindustrien och vid småglasbruken.
Härtill kom att man i flertalet hamnar alltjämt arbetade utan avtal.
De förhandlingar, som efter dessa uppsägningar omedelbart togo sin början,
kröntes med framgång först inom stuverifacket, sedan en av regeringen tillsatt
särskild förlikningskommission med direktör Allan Cederborg som ordförande
övertagit medlingsarbetet. Det nya avtalet, som undertecknades den 8 december,
fick en giltighetstid av två år. Timlönerna blevo oförändrade, medan i fråga om
ackorden en del justeringar ägde rum. Strax därefter träffades uppgörelse inom
byggnadsämnesindustrien, omfattande 5,500 arbetare. Och två dagar före julafton
slutfördes äntligen även de inför den nye överståthållaren, herr Elmquist, förda
förhandlingarna vid mekaniska verkstäderna och den av landshövding Kvarnzelius
ledda medlingen vid sågverken, så att nya tvååriga avtal kunde undertecknas inom
dessa båda viktiga näringsgrenar.
Det nya verkstadsavtalet gick i stort sett ut på status quo. Arbetsgivarna
lyckades sålunda icke vinna förståelse för sin hemställan till motparten om någon
jämkning nedåt av verkstadsindustriens löner, vilka påvisats stå synnerligen högt
vid jämförelse med de konkurrerande ländernas. Men å andra sidan undgingo
de en ytterligare höjning. Den tidigare ordningen för rättstvisters avgörande
genom en för varje gång särskilt tillsatt skiljenämnd upphörde till följd av
arbetsdomstolens inrättande. Någon uppmjukning av lagen om kollektivavtal ägde
däremot icke rum, liksom icke heller någon tumning på arbetsgivarnas rätt att leda
och fördela arbetet. Arbetsgivareföreningens bekanta paragraf 23 har aldrig varit
med i verkstadsavtalet.
Vid sågverken fick däremot arbetsfreden köpas till dyrare pris och på
arbetsgivarnas bekostnad. Det nya avtalet för denna industri innebar sålunda en höjning
av lönerna med i genomsnitt fyra procent.
Genom dessa slag i slag följande uppgörelser i förening med utebliven
uppsägning av byggnadsindustriens avtal hade emellertid det högst anmärkningsvärda
inträffat, att det kommande årets arbetsfred redan före julhelgen var tryggad.
— 184 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
