Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige 1928 - Nils Personne - Herman Lamm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inom komedien och det finare lustspelet. Han
var tillika en kunnig och produktiv
teaterhisto-risk forskare, och av hans hand föreligger en
utomordentligt värdefull svensk teaterhistoria
från Gustaf III :s död fram till 1840-talet. År
1927 kallades han av Stockholms högskola till
fil. hedersdoktor.
Om den bortgångne skrev i Svenska Dagbladet
dr Anders Österling bl. a.:
»Man måste beundra och vörda detta
gammaldags grundliga mästerskap, som alltjämt hävdade
yrkets ära gentemot en vårdslösare och slappare
tid. Det är en märklig och sällsynt lycka för en
skådespelare att genom ett halvt sekel med
obestridd auktoritet härska på tiljorna, se nya
generationer växa och mogna, men därunder alltjämt
hävda sin teknik och sitt ideal. Personne ägde
icke det breda, direkt människovänliga gemytet, och
likväl blev han en karaktärskomiker av högsta rang.
Detta nåddes genom en vass intelligens och en
vaken livsiakttagelse. I hans konst fortlevde
mycket av den klassiska upplysningstidens klara och
kloka psykologi, den oduperade synen på det
jordiska. Därför blev han också den sceniske
konstnär, som framför allt förstod Moliére och lärde
den svenska publiken att skratta på rätt ställe i
dennes komedier. Han var, som det ofta sades, en
förbindelse med det förflutna i vår teaterkultur.
Men den tradition, som förkroppsligades i Nils Personne, var icke liktydig med tråkighetens
mossa. Den innebar sinnet för det soliga arbetet, för skådespeleriets kultur och kontinuitet, för
det historiska i uppgiften, förenta med det nytra och sunda. Den 78-årige konstnären kvarlämnar
en tom plats i s»vensk nutids teater. Publik och kritik skola också allt framgent minnas honom
med saknad och tacksamhet.»
Herman Lamm.
På den franska kurorten Royat avled den 13 juli förste vice talmannen i riksdagens första
kammare grosshandlare Herman Lamm i en ålder av 75 år.
Med Herman Lamm ibortgick ur landets och huvudstadens offentliga liv en borgare i
ordets bästa bemärkelse: en; driftig affärsman, som ägnade sin första mannakraft åt
kommersiell verksamhet och andra halvdelen av sitt liv åt medborgerliga uppgifter. Han var
under flera årtionden en av huvudstadens mest bemärkta kommunalpolitiker, som med
storartad oegennytta tog på sig den tunga arbetsbörda,, som Stockholms starka utveckling
medförde för kommunalförvaltningens frivilliga ledande krafter. Herman Lamm invaldes år
1900 vid 47 års ålder i Stockholms stadsfullmäktige och kom 1904 in i drätselnämndens första
avdelning, vars ordförande han var från 1909 till 1918. Såsom arbetsfördelningen då tedde
sig innebar detta att Lamm var chef för såväl finansroteln som fastighetsroteln, Hans oväld
och duglighet blevo från alla sidor varmt lovordade, och i stadsfullmäktige vägde hans
ord tungt.
Sin affärsverksamhet avvecklade Lamm 1921, då han sålde den stora manufakturaffär,
Brunkebergsmagasinet, som han grundlagt. Två år senare lämnade han även det kommunala
livet för att under sin levnads sista år helt ägna sig åt sitt riksdagsmannakall. Detta
tillträdde han 1910, då stockholmsliberalerna placerade honom i första kammaren. Här togs
han snart i anspråk för statsutskottet, inom vars fjärde avdelning, som sysslar med de
affärsdrivande verken och det egentliga budgetarbetet, han länge var ordförande. Första
kammaren korade honom 1919 till vice talman och 1922 till förste vice talman.
Genom sitt riksdagsmannauppdrag fick Lamm även en del statliga förtroendeposter. Han
var sålunda bankofullmäktig 1911—1912, överrevisor för statens järnvägar 1908—1910 och
— 292 –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
